JAA, vi hann före kälen!

Så om den absolut vill komma nu, så är det i alla fall okej för oss.

I dag blev vår, 45 meter långa, värmekulvert nerlagd och ordentligt inbäddad bland sand, jord och lera. Nu återstår bara att hoppas på att den skall få vara med och hålla oss varma också, helst redan under denna vinter. Vi behöver ju förstås en värmekälla också för att det skall fungera.

Vi hade egentligen tänkt vänta en vinter, köra på el och samtidigt elda mycket i vedspis och kakelugnar, för att hålla kostnaderna nere. Och såklart skall vi göra det ändå, men nu är även en stor värmepanna beställd! Tjooohooo! ... vad pengarna rullar iväg ... och tjooohoo vad de kommer att "rulla tillbaka" när vi slipper betala elräkningen sedan. Och framför allt tjooohooo vad varmt vi ska ha!

Vi väntar bara på att den skall levereras och sedan självklart installeras, av min mycket värmepannskompetente make :). Men snälla vinter och kyla vänta gärna lite till med att komma. För vi måste även hinna skruva upp massor av element och så ska massor av vattenledningar dras och kopplas.

Tack och lov för David som bara älskar att hålla på med allt sådant ;)

Hallstädning avklarad

I snart tre år har vi klämt oss förbi en barnvagn som alltid står precis innanför dörren när man kommer in. Gravid som ogravid, och när magen äntligen har varit borta har vagnen vuxit istället, från enkel till dubbel!
Men nu behöver vi inte klämma oss förbi någe mer. Nu glider vi bara in och parkerar lite flott där vi för tillfället har lust. I går stod det tre barnvagnar i vår hall och vi kunde ändå dansa förbi. Stort är bra! Men, ja visst, dyrt att värma ... det fixar vi med i morgon tycker jag ;).
Nisse säger tack för i dag och åker hem till Fågelvägen igen. I morgon åker vi upp tillbaka vid klockan sju.
Sov gott!

Öppnas inte förrän på "julafton" :)

Om man går upp för trappan i vårt hus och svänger sedan helt om till vänster där uppe, då kommer man till husets stora sal, tingssalen (du kan gå åt höger också, men då måste du först gå genom ett badrummet och sedan genom ett sovrum för att komma dit). I denna sal har vi någonting väldigt härligt ;) något som man skulle kunna tro är en liten loppis. Men det är ingen loppis, och det kommer det heller aldrig att bli. Det är en samling med massor av bra saker.
Här har vi samlat i stort sätt allt som var kvar i huset. Det är ett stort virrvarr av sådant som vi fick med i husköpet, sådant som ingen annan ville ha eller kunder ta med, sådant som vi köpt på auktionen eller på annat sätt här på gården. Allt samlat på samma ställe, i säkert och varsamt förvar. Mycket skräp tycker kanske någon, en GULDGRUVA tycker vi!!! Fina planscher, bilder och fotografier. Böcker, jag har hittat min absoluta FAVORITBOK, som jag annars brukar låna av mamma. Ett fantastiskt, gigantiskt bord som jag säkert kommer att visa vid senare tillfälle. En pippi-koffert ... ja, jag kan ju inte rabbla upp allt förstås. Vi är jätteglada! ... öppnar dörren ibland, kikar in, lägger dit något mer som vi har hittat, men stänger sedan snabbt igen. För den här dörren skall inte öppnas ännu. Alla dessa saker ligger här och väntar på rätt tillfälle. Det tillfälle då allt skall gås igenom. Jag måste kämpa för att hålla mig, så mycket annat måste göras först.
Som ett gigantiskt berg av julklappar, bjuder den på både förväntningar och spänning! :)

"Hej på ett tag då, alla kära böcker! Undra när vi ses igen?"

Det är inte varje dag man har en prinsessa och en zebera som hjälper till med packningen. Fast om jag tänker lite längre så kommer jag på att det är just precis det jag har. Idag är det böckernas tur att läggas i kartong.
Oj, vad det bärs och jobbas. De har uppenbarligen valt att ta de tyngsta böckerna först. Detta kommer nog gå med lätt och rasande fart trots allt.

 För en plötslig och helt oannonserad vila till rättavisas genast av arbetsledaren.

 Men när båda får vila till Bamseskivan då är allt okej igen!

Just nu renoverar jag via sms och telefon och jag känner att jag är glad över att jag inte är en sådan där kirurg som opererar via en tv-skärm

Jag vet ju att min make är lite dramatiskt lagd (även den egenskapen är en orsak till att jag älskar honom så otroligt mycket) ... och jag har lärt mig att ta det ... med en nypa salt som man brukar säga ;). Men när jag, på telefon, hör honom utbrista "ÅÅÅhh neeeej, här är det något konstigt ... jag går rakt genom golvet ... oj, det kommer upp gullfiber ... ååå neeej, det är här med ... och här känns det lite svajigt ..." då blir, till och med, jag lite orolig. Det enda jag vill just nu är att sätta mig i bilen och köra de 4 milen upp dit för att kolla vad han egentligen menar. Men vad ska jag då göra med alla sovande barn?

Ja, han håller alltså på att slipa trägolven i det "nya" huset. Dom trägolv som vi sedan ska måla i helgen. Det var lite svårt att se konditionen på de gamla och till synes fina golvplanken när de var helt täckta av ett tjockt lager med lim och gummirester från en heltäckningsmatta. När vi har hoppat på golven känns de absolut helt stumma och stablia.

Golvet efter första varvet, ännu är en hel del rester av heltäckningsmattan kvar.

Golvet efter tredje varvet ... fortfarande mycket arbete kvar innan golvet är slätt och fint. Men det går i alla fall framåt! Här slutar min svettiga distansrenovering och min älskade blir ensam kvar i dammet, sitt svett och allt oväsen. Jag undrar om han går där fortfarande?

Det är de mörkare fläckarna som är lite skumma. De finns lite var stans och de är porösa i konsistensen. Detta är innan David stuckit kniven genom, vilket han gjorde med lätthet. Måste det bli nytt golv nu eller? Budget, tidsplan ... aaaaaaa ... spricker ... ?! Hmmm ... lite skumt som sagt. Men värre saker kan hända än att ett golv ruttnar sönder lite. Så det är lugnt, det ordnar sig ... jag tror att vi rullar ut en ny heltäckningsmatta och bara glömmer för en stund.

Målning i går och dan före det och den innan och ... tapetsering i dag

Först ett varv, och så ett till, och ett tredje ... och ett fjärde ... men nu måste väl ändå taken vara färdigmålade snart. David, den hjälten, har målat vart enda varv själv!! Fast, han har haft hjälp av ett par andra hjältar vid ett par av strykningarna, icke att förglömma. Men i det stora hela är det han som burit hela uppgiften på sina skuldror. Jo, det märks .. för när jag och Nisse kom till hans arbete i dag, satt han bakåtlutad på stolen med armarna bakom huvudet, vickade på nacken och grinade illa ... "alltså jag förstår inte vad jag har gjort ... jag har så ooooont" ... konstigt? Nej! Ibland är det tur att vissa glömmer fort och att sådan värk går över snabbt. Och ibland har någon tur som är både kort och höjdrädd.


Tapetsering det gillar jag där emot, då är jag inte för kort längre och så har man ju en vägg att hålla sig i ;) Nu heter det ju visserligen inte tapetsering, det är ett helt annat hantverk, men ni förstår nog vad jag menar. Nisse och jag har blivit lite av ett tapetserande team här på Fågelvägen. Det har ju limmats upp några våder under den senaste tiden. Så vi tänkte fortsätta sammarbetet upp i Starred. Idag fungerade det dock inte lika bra som vanligt. Nisse tog sig plötsligt lite väl stor frihet, han kanske börjar tro lite mycket om sig själv? Vad HAN tror vet jag egentligen inte men JAG tror i alla fall att jag i det närmaste ägnade mer tid åt att plocka ner honom från stegen, flytta på kniven, rädda tapetklisterhinken, hämta tillbaka tapetrullen och leta reda på tapetskrapen som han hela tiden bar iväg. När jag vände mig om och fick se hur han gick omkring med den 1,5 meter långa käppen med klisterrollern på, och rollade det spåniga och skräpiga golvet, då fick jag nog och packade ihop ... så, jättemycket tapetsering hann vi inte med. Men det lilla som blev visade att det nog kommer att bli väldigt fint :). Och det är verkligen inte bara vår (vi som arbetat) förtjänst ... jag undrar om det går att misslyckas med ett sådant råmaterial som detta hus :).

"Goddag fru Kakao, välkommen, välkommen!" :)

Nu ska här bakas. Chokladbollar är valda ... och plötsligt märker vi att vi har fått en tredje person vid bakbordet! Trevligt! Hon lyfte lite på hatten och hälsade. Men burkan, den behöll hon på genom hela baket.

Visst vet du väl det smartaste sättet att göra chokladbollar på? ... hälla alla ingredienser i en liten plastpåse, pressa ur luften och knyta en knut längst upp på påsen. Sedan är det bara att knåda på! Men man måste akta sig så att man inte trycker hål i påsen, för då blir det jobbigt. Snart har du en perfekt deg utan minsta klet på händerna. Och ingen disk heller! Men till slut kommer man ju förstås till momentet "rulla" och då blir man lite kletig ändå. Hur som helst, smidigare i alla fall tycker jag!

 Anna-Klara "inte kan löla bollar" så hon gjorde "ommar". Mmmmmmm du kan ju tänka dig hur goda och inbjudande de såg ut (jag besparar dig bilden). Men det ordnade sig även för mig, för hon åt med glädje upp dem själv, så jag slapp smaka. Mitt i baket upptäckte vi att det fanns lite för lite havregryn så vi fick ta stöd av "familjemuslin" ... och vad lyckat! Det blev ju inte så tokigt med russin och hasselnötter i ;).

Nu ligger bollarna, inrullade i pärlsocker och jordgubbsströssel, och väntar i kylen. Dom väntar på några som vill hjälpa oss att äta upp dem. Snart, snart, snart! ... och så måste vi vänta på att Nisse ska vakna förstås.