En famn full av möjligheter!

Jag har varit hos mamma och inspirationen bara flödar över. Jag förstår om hon blir trött på mig ...

Det finns ju inga gränser för vad man skulle kunna hitta på att göra där. Vilken rikedom hon har! Det är bara att luta sig tillbaka och låta fantasin dansa iväg.

Jag har en idé för denna vackra och färgsprakande bukett av garnhärvor. Bara att sätta igång. Men det är inte bara jag som vill vara med. Vi får bilda kösystem till nystlindaren ... alla vill ju veva! En hel rad av små barn ställer in sig i ledet Anna-Klara, Noomi, Vilde ... men när det blir Nisses tur så råkar det vevas åt fel håll och då är det plötsligt färdigvevat för de små.
Då vill mamma linda själv.

Smygbak

Visst ja! ... jag höll ju på att städa barnkammarn ... men så råkade jag ta en liten paus och då råkade jag slänga in ett öga på Josephines blogg ... och då gick det ju som det gick ... då råkade jag förstås börja baka i stället. Oemotståndligt!

Jag gjorde det med största diskretion ... men ack ... "Hej mamma! Vad gör du för SMARRIGT?" hörde jag snart ifrån dörröppningen. Opps! lite läskigt, som att bli påkommen med något man inte får göra. Jag tittade dit och får se, en liten figur, inte fullt en meter hög, stå där och se, bara helt, lycklig ut. "Ja, kom får du se ... du får vara med".
Och titta! Där kommer det visst en till på släptåg, ännu lite kortare ... "Kom in du med".

Jag gillar bröddegar som man inte måste ta upp på bakbord och knåda. Det här tar man direkt ifrån bunken till plåten, och plattar ut, skär och naggar. Det skulle ju vara vetemjöl i också. Men tyvärr verkar det vara slut, allt går åt så snabbt. Det fick bli bara rågsikt. Resultatet blev därför lite mer kompakt än förväntat, men det blev mycket "smarrigt" ;) ändå!

Den fina duken har jag, så passande, fått av Josephine. Den har hon gjort såklart. Jag bakar ofta med tro och hopp också, men gärna med kärlek ... det känns så bra. Du borde göra fler sådana Josephine. :)

Var så goda alla sportlovsfirare för nu är det kvällsfika!

"Ska vi baka sportlovsscones?"

"JA!" ... alla är med på noterna.
Plötsligt är storlarna framdragna till bänken och jag har inte en chans att komma fram till den, jag kommer varken åt bunke, decilitermått, skedar eller slev. Tröttheten slår till innan det ens har börjat ... "tålamoood, tålamoood ... " jag nynnar en av mina signaturmelodier, inom mig.
"Japp, vi bakar på bordet!" ... stolarna förflyttas på nolltid ... smart drag ;) Fort, fram med allt som skall användas ... placera så att ingen kommer åt.
"Vad är sportlovsscones?" undrar Jonathan.
"Scones som man bakar på sportlovet såklart!" svarar jag ... så lagom kul tycker han ... Men vi festar till dem med lite russin och grahamsmjöl. Och så kokar vi lite marmelad att ha på, koktid 2-3 minuter, receptet står på sockerpaketet.
Tillsammans med varm choklad duger det gott till ett festligt sportlovsfika.

HEJ vad det går i vår rodelbana i Starred!

För någon vecka sedan skrev jag såhär:

I dag snöra det på tvären. Vi som var redo för plusgrader. Vi väntar på att kunna platta till spåret i rodelbanan som Nisse, Anna-Klara och jag håller på att "bygga". Högst avancerad förstås ;). Nisse och Anna-Klara bygger genom att ligga på madrassen som jag drar fram och tillbaka, upp och ner i banan. Det är härligt att plumsa omkring lite. Det behövs motion för min del. Annars har jag bestämt mig för att vara noga med att barnen skall gå själva upp för backen när vi åker pulka. Tidigare såg jag det som skön motion för mig att helst springa med pulkan upp för backen, med båda barnen på släp. Men jag har insett att jag inte kan offra barnens motorik framför min egna figur ;) ... jag lutar mig tillbaka och tycker att det är en skön insikt ;)

Nu har Jonathan och David varit framme och gjort banan ännu bättre. Slät och fin och med höger vallar i kurvorna. Nu i helgen var den nog som bäst, efter ett par dagar med töväder och så en riktigt kall dag som gårdagen. Man kastas upp på vallen i kurvorna, man har ingen aning åt vilket håll man befinner sig när man kommit ner. Men roligt, det har man haft! Och med familjen Hamrin på besök blev inte dagen lugnare ... HEJ VAD DET GICK! Både känslor och syner var en sann njutning för både vuxna och barn!

Soffan är färdig!

Det innebär att jag har slutfört ett projekt!

Det är stort. Och soffan är grå.

Nu ska det bara sys kuddar och överdrag till dynan.

Ni vet väl vad som händer om man rullar ut en lång matta på en öppen yta? En mycket rolig lek börjar! Fram och tillbaka, fram och tillbaka i oändlighet. Älskade lillnisse!

Vi behöver ett soldäck ... för vi har massor av sol!

"Jag vill knäppa kort på dig mamma" A-K blir lite less på mitt fotande ibland. Ja, det var ju bara att ställa upp med sin bästa modellpose ;) och se vad hon lyckades med! Jag tycker att hon har fångat allt det väsentliga, den låga solen, snöslasket och storstövlarna :)

Vi har hört Sveriges minsta fågel idag, kungsfågeln. Ni vet väl hur den sjunger sin envetna lilla trill? Jag tycker att det låter som att den sjunger "jag är kung!, jag är kung!, jag är kung!" så är den tyst en stund och så kommer det igen ... "jag är kung!, jag är kung!, jag är kung!"... med en så späd liten stämma.

Man har ju hört att SMHI har pratat om "rutten is" ... jag har haft mina förställningar om hur den där ruttna isen ser ut och jag tror att det var det som det var idag ;). För vår sparktur var helrutten, medarna bara sjunk igenom underlaget och det var riktigt trögt. Men det betyder ju förstås att våren är här! Det är så varmt att vad man än tar på sig så känns det för mycket ... härligt! Nisse och jag älskar att vara ute. Vi kan strutta omkring i timmar ute på gårdsplanen. Anna-Klara har där emot kommit på att hon INTE vill gå ut. Nisse sover ute 1,5 - 2 timmar varje dag så han får frisk luft i vilket fall, men jag ser även fler fördelar med att vara ute, motorikträning och D-vitaminproduktion bl a. så ut måste vi varje dag!

Som tur är har jag en man med ett godisförråd så det fixade sig, relativt smärtfritt, med Anna-Klara även idag. Vi fick en mysig stund på farmors och farfars nya förstukvist. Har jag berättat att de skall bli våra grannar?! :)

Vissa dagar känns livet extra härligt i Starred!

Här ligger jag på soffan.

Men ni ska inte tro att jag har legat på latsidan, så här på morgonen, för det .... nej nej, en hel del har vi hunnit med.
Vi har bland annat varit ute på en biltur på drygt 5 mil, på blåhalkan. Det är sånt som händer när man plötsligt måste skjutsa Jonathan till skolan. Han gick, som vanligt, till bussen, tio i sju, en och en halv timma senare stod han plötsligt i hallen igen. Förtvivlad och upprörd. "Bussen har kört i diket! Den står mitt ute i skogen!" Jag trodde förstås att han varit med, men så var det som tur var inte. En man i  bil hade stannat vid busshållplatsen och meddelat honom. Bara att traska hem igen.

På med overaller på motstridiga små barn med små, små hungriga magar. Ingen tid fick spillas. Jonathan stod och trampade i hallen. Han hade ju engelskaförhör! Ni som har haft en treåring med stark egen vilja, som oftast dessutom går tvärt emot vad övriga i familjen vill, förstår hur klurigt och hur energikrävande det kan vara att lyckas med en sådan sak. I detta fall kan man ju faktiskt förstå henne. Men nu är Jonathan dock där han bör vara, i skolan.

Vad mer har vi hunnit? Fikat korvmackor och som du ser, virkat en matta. Det är så praktiskt att göra små saker för då går det så fort. Helt i min smak ;) En stor virknål, dubbelt garn och lösa maskor hjälper också till en del. Dockskåpet börjar fyllas på så smått.