Ge inte upp, solen finns!

När himlen är regntyngd och allt känns oändligt grått, då ser jag den.
Den är liten, men dess lyskraft räcker till för att få mig att skina upp.

Den är liten men samtidigt så ståtlig.
Den är värd att se.
Den är värd att skänka ett leende, det leendet är ju ändå fortfarande ditt.

En liten fibbla som kämpar för att lysa upp vår tillvaro, är värd att njuta av en smula.

Tänk, solen finns, vackert skinande i dikesrenen!

Undersökning av nöjes- och upplevelseutbudet i närområdet fortsätter

Denna gång tog vi oss till Gussjöbygdens stolthet, dansbanan Gussjönoret. Vi var dock där när ingen annan var där ... det regnade ju, annars är det nog fullsatt ;).

Undersökningsgruppen bestod av Axel, Jonathan, Anna-klara, Nisse, Sofia och Anna och vi gav godkänt på varmkorv, hambugare och strips bland vaxdukar, ljusgirlanger och plastblommor.

Visst är det väl ändå något speciellt med sådana här gamla, halvt uppblötta masonithus? En svensk nationalskatt som ej får falla i glömska ;).

Fredag den 13:de

Skrockfull, det är jag verkligen inte. Men lite läbbigt var det dock igår när David påtalade att det var fredag den 13, förr värre otursdag har jag sällan skådat.

Anna-Klara var den som var mest drabbad. Det började med att vi hittade ett (enkrona) stort infekterat sår i hennes hårbotten. Superkonstigt. Jag kammar ju henne varje dag, hur har det kunnat uppstå och bli så stort utan att vi märkt det? Det sved och gjorde jätteont, om det inte blir bättre tills på måndag så får vi besöka vårdcentralen. Men inte nog med det. Rolig lek slutar inte alltid i samma anda. En krock med kusinen medförde en sönderbiten och lite uppsvälld läpp ... och massor av grååååt, det är ju så läskigt med blod. Det gick förstås över, men en stor uppsvälld läpp är tydligen väldigt känslig och lite senare på kvällen var det dags igen. Lite hopp i sängen ett nertrill med islag i sängbordet gav en blödande läpp igen och även näsa denna gång. Det blev ingen tacos för den tjejen den kvällen, hon ville alltså inte ha för det sved och gjorde ont. Hoppa i sängen, det var redan förbjudet sedan tidigare.

I övrigt så har tuppen tappat stjärten. Grannens hund kom flygande fram och högg den på vår uppfart. Så kan det gå när fyra hönor retar en fågelhund. Lilltuppen var inte ens med på retet. Den satt snällt hemma på garageuppfarten och väntade medan hönsen helt ogenerat och hänsynslöst kacklade över på granntomten. Ändå var det han som fick åka på däng. Jag bevittnade hela händelseförloppet med hugget, kutade fram till hunden som faktiskt släppte sitt offer efter mitt rytande och tuppens flaxande. Sedan flydde tuppen. Vi kunde inte hitta den. Men efter någon timma kom den åter och satt utanför hönshuset och väntade på att bli insläppt. Jonathan var där och kollade till den, "Mamma, tuppens svans ser ut som en aväten majskolv och den blöder lite" Såååå vidrigt äckligt, stackars liten. Men han ser ändå ut att må bra, han äter och dricker, och vi tar hand om en skadad tupp lika väl som en oskadd.

Är det otursdag så är det, och visst finns det något mer att skrocka över, om man nystar vidare. Så som tidernas utskällning. Jag har aldrig varit med om dess like, helt hysteriskt och jag hade inte gjort något som kunde uppröra någon så kolossalt. Det var varken olagligt, sårande eller omoraliskt snarare lite olyckligt kanske någon kan tycka ... eller tydligen JÄTTEHEMSKT! ... det här med hur andra människor känner och reagerar kan men inte riktigt råda över. Som tur var kom David till min undsättning. Det var alltså jag som var offer för utskällningen, inte den som skällde. Jo, jag försökte med några fåniga försök att säga ifrån. Men det är ju bara dumt att misslyckas och så otroligt onödigt att vuxna människor ska stå och skrika åt varandra så jag lade ner med det samma.

Mitt i händelsen tyckte jag inte att det var så hemskt men så här i efterhand känns det jättejobbigt. Jag är ledsen för det helt enkelt. Personen som utförde "dådet" ;) kommer sannerligen aldrig att läsa detta. Men om denne ändå skulle göra det så må det vara hänt. Jag tänker att den personen nog inte har det så lätt med sig själv. :(

Har jag glömt något? Nej, det får nog räcka såhär ...

Hela familjen i lek med riddare och monster

Nisse fick en jättefin borg av mormor i födelsedagspresent. Här om dagen fick vi hem den till Starred. Jonathan sprang genast upp på vinden och letade fram kartongen med sina borgar, riddare och hemska drakmonster. Jag letade reda på den riddardräkt som jag sydde till Jonathan när han var fyra, den var lite stor på Nisse, men den funkade även på denna lilla prins.

Är det inte dags för lite mer lek som ljuvligt tappra och smidiga prinsar och vackra, starka och modiga prinsessor ... och tvärt om?

Pippilotta Viktualia Efrai... nej visstja, det är ju Anna jag heter

Men ett Villevillekullabord har jag i alla fall så det är inte konstigt att man förväxlar oss lite. ;)

Man får se det från den ljusa sidan, den där sidan som säger att ingen kan beskylla mig för att vara en fegis :/. Nehej, jag är nog snarare lite övermodig på vissa ... lite olika fronter ... Nisse fick också vara med och jag tror att jag glömde den där pappen som man brukar rulla ut på golvet innan man börjar ... jag säger inget mer.

När det gäller färgvalet så tänker jag inte bittra ner mig i att jag nu har ett lysturkost köksbord, jag tänker fixa till lite istället. Jag vet ju inte hur det ser ut på era bildskärmar men på min är det blåare (snyggt!) än verkligheten ... som är mer superstarkmintgrönturkos. Nå ja, det ska bli så grymt snyggt, när det är klart! :)

Jag har skrubbat golv och barn. Snart kommer David hem. God kväll!

Sommarstad i regnväder

Jag gjorde verkligen ett försök ... men att stå och äta glass på torget i hällregn gör inte att man känner sig mer som "alla andra" ... snarare späder det på känsla av knepighet och att man ständigt råkar välja "fel läge" liksom, så det blev ingen glass.

Inte där, men på McDonalds! Och vet ni vad? Det var nog bara jag som inte tyckte att själva glassätandet under vår sommarutflykt till stan, Härnösand, blev riktigt så mysigt som jag hade tänkt.

Regnglass och vanligt folk

Vi låg och drog oss en liten stund innan vi klev upp. Vi pratade om dagen, om vad vi ska göra. Jag föreslog ... "Om det är vackert väder, om solen skiner, så kan vi åka till stan och då kan vi köpa glass". Anna-Klara sätter sig spikrakt upp i sängen och utbrister "JA ja ja som andra människorna gör!!!" ... känner hon sig så annorlunda? ;) ... och hur visst hon något om de andra? ;)
Vi drog upp rullgardinen, ååå det regnade :( ...... men vi får nog försöka vara lite som dom "andra människorna" i alla fall idag.
Godmorgon förresten! :)