"Huvudsaken är att man håller sig flytande och att man lär sig att njuta av det som ÄR livet"

Någon som jag tycker mycket om, sa till mig idag ... "Men du Anna! Om man bakar bullar, då håller man sig inte bara flytande, för då simmar man och då kan man inte baka samtidigt. Rubriken stämmer inte inte! ... grrr ..."

Men jo, det gör den visst!

För att jag ska hålla mig flytande måste jag bry mig om det jag tycker är väsentligheter. Mitt i alla krav och alla mina tankar om tillkortakommanden måste jag få ägna mig åt det som jag tycker om, det som ger mig livskvalitet, för det gör att jag flyter upp.

Jag ska ta ett exempel:
För någon är det viktigt att man har ordning och reda. Man städar och gör fint. Kläderna förvarar man strukna i garderoben. Superlätt att hitta, så skööönt. Ett ordnat hem ger njutning och ro. Toppen!

Mina kläder ligger, nytvättade men dock ostrukna, huller om buller på en säng som vi inte använder. Det är bara att grabba åt sig ett plagg, enkelt! ...? Strykbrädan, den blir inte så mycket använd. Jag behövde den dock någon gång i somras. Jag letade men hittade den inte. Jag funderade resterande dela av sommaren var den kunde vara, den är ju ganska stor och svår att tappa bort tycker jag. Men har man nog rörigt så ... plötsligt fick jag syn på den. VA?! Mot väggen i vardagsrummet stod den. Varför hade jag inte sett den tidigare? Jo, därför att den är en oväsentlighet, helt enkelt. ;)

Fast egentligen är det inte riktigt sant. Jag önskar verkligen att vårt hem och våra kläder var i ordning. Det skulle förenkla livet avsevärt. Men jag lyckas inte. Och den tid jag lägger ner på att, i frustration, simma runt för att hålla mig flytande i mina högar, stryker någon annan, lätt, sina kläder och hänger upp på galgar i fina rader. Jag borde ju ta och kliva upp, och istället för att ligga där och kämpa för att flyta så borde sätta igång med att stryka. Jag kliver upp .... men jag gör någonting annat istället, något som får mig att njuta ett ögonblick. Som att baka bullar! eller virka en liten kissekatt eller kratta i en rabatt medan jag lyssnar på fåglarna :) ... och sedan måste jag hoppa i och simma vidare ett tag.

Alltså, så fort jag kom upp till ytan, i går, så kastade jag mig, rosig om kinderna, in i ett härligt bullbak :) och när det var klart så låg jag andlös på golvet. Jag kravlade mig ut för att andas igen, jag ålade mig in under en buske i hopp om att ingen skulle se mig :(. Och DÅ! råkade jag titta upp och ... "Men oj!, titta där, en klase med röda bär, vinbär!" Så jag steg upp och pep in för att hämta en skål som jag kunde plocka dem i. Och snart puttrade majan glatt på spisen :). Under tiden hade barnen halv slagit hjäl varandra och dessutom hunnit riva större delen av huset (vilket är ganska stort;)) och jag kom på att "snaaaark, vad gör jag nu, jag har ju inga flaskor till min saft?????" :( ... då gick vi till grannen och fikade bullar med dom :).

Ena stunden undrar jag över hur jag ska överleva ända tills jag ska dö ;) och i nästa stund hoppar jag och dansar i köket ... "jag rimmar på från underground-nivå, siktar mot toppen så högt jag kan nå ... jag är .. jag är .. jag är " ... ja, efter det så är jag inge mera ;)

Bullbak!

Att baka på ett turkost bord är en njutning för ögat. Alla som inte har testat borde genast måla sitt bord turkost för att få uppleva det.

Det är inte ofta som det blir bullbak här hemma, men idag blev det ett! Kanelrosor och släta bullar med pärlsocker på.

Kanelrosor blir fina och är enkla att göra. Du kavlar bara ut degen som vanligt, på med den fyllning du önskar. Vik över halva degen så att fyllningen täcks och kavla ut lite till. Skär degen i remsor som på bilden och sedan är det bara att "snurr, snurra, runt, runt" så har du en liten ros.

En smart person som dessutom har lite bullvana ser genast att så här höga bullämnen kommer att jäsa upp och tippa när de gräddas ... men min man har lärt mig att man inte ska lyssna till någon som säger att någonting är omöjligt. Så jag lyssnade inte till mig själv. Jag testade i stället och det gav mig flera höga fina toppiga bullar! ... och några ... eller ganska många tippade, supergoda. ;)

Men egentligen tycker jag att inget slår en stor slät bulle med pärlsockar på.

Hösten.

Den kom tidigt i år. Men vad gör det? Den är ju så härlig!

När man stiger ut på trappan en tidig och klar sensommarmorgon, och man känner att luften är kall och att det är så lätt att andas, då rinner "renfanestressen" (Stor- och Lillbandsjöuttryck) plötsligt bort och lämnar inte ett enda spår. Man accepterar att sommarens långa fest är över.

Nu går vi en ny tid till mötes! Naturen byter skepnad, den går in i sitt allra mest sprakande färgläge, för att sedan tonas ut till en lugn och stilla blå och silvervit ton.

I vår trädgård har lite av hösten redan kommit, den har jag tagit in och satt på bordet. Det här blir vår första höst i Starred. Den sista av årets fyra årstider som vi inte har upplevt här ännu.

Jonathan har tänt en brasa, så nu kryper vi in.
Ljuvligt sköna höst, välkommen!



Bilderna är från någon helg tillbaka.

Han gjorde det inte lätt för oss ...

.... när vi frågade vad han önskade sig i födelsedagspresent.

Först hade han ingen aning. Men så smög det fram ... "det vore ju trevligt med något som är oväntat så jag blir riktigt överraskad ... och om det är något som jag tycker om och som jag kanske behöver ... och så är det bra om det inte är så dyrt ... ;)"

Hmm ... "Oh, tack, tack ... tack för tipset, nu känns det mycket lättare, tack tack, det ska vi nog kunna ordna ;)" Det var bara att låta de små grå sätta igång, för inte skulle han få sätta oss på pottan, nog skulle han få något som uppfyllde detta!

Jag och Anna-Klara och Nisse arbetade stenhårt, från klockan nio på morgonen till klockan fem på eftermiddagen, med en liten paus för lunch och något litet fika. De var förvånansvärt hjälpsamma hela tiden, vi gjorde ju en överraskning för pappa!!! :)

"Men ni får inte berätta för pappa" försökte jag påminna om med jämna mellanrum. Hur skulle de kunna låta bli?

På kvällen kom Ulla och hjälpte oss att göra girlanger och morgonen efter dukade vi upp med tårta och allt möjligt smarrigt ... på golvet ... men vart??? Jo, mitt i hans present! Va, jag fattar inget?!

Vi gick upp för trappan ... "JA, MÅ HAN LEVA, JA, MÅ HAN LEVA ... GRATTIS!"

Han fick sina paket. Ett för varje ord ... något så oväntat som prickiga kuddar från Nisse, något så överraskande som en inslagen rosa ballong av Anna-klara, något han behövde snygga hyllor med metallkonsoler ... "förvaring behöver man ju alltid". Något han gillade, var en supersnygg skrivbordslampa "men vad ska man med en skivbordslampa till om man inte har något skrivbord ...?". Något som inte är så dyrt är ju papperskorgar på IKEA. Allt var ganska överraskande. I sista paketet hittade han en lapp. På lappen kunde han läsa "FÖLJ OSS!"

Pappa tog Anna-klaras hand och med papperskorgen över huvudet fick han följa henne ........... fram till trappan som leder upp till loftet på vinden.

Han hade fått ETT ALLDELES EGET RUM! ... med tårta och girlanger och plats för alla hans hobbypryttlar som varit nerpackade i år och dagar. Och INGET hade han misstänkt och alla hade lyckats bevara hemligheten.

Gissa om det var oväntat, om han blev överraskad, om det var något han gillade och behövde!
Och vad hade det kostat? ... lite slit bara ;)

... livet fortsätter ... :)

Textila smycken blir mina små slöjdares nästa uppgift.

Här är en liten inspirerande snigel i ull, med pärlbroderi. Vem skulle inte vilja hitta den i hatten? Gärna jag i alla fall. :)

Att ta fram en smyckeskollektion blir alltså nästa uppgift för mina elever. Att inspireras av världen runt omkring, av smått och stort. Materialet är tyg, garn, ull, tyll, pärlor, paljetter, tråd och annat vi kan komma på.

Här ska skapas "Haute couture"!

Lycka!

Jag pratade med David i bilen, på väg hem.
"Åh, det var så härligt att komma hem idag, det är sååå fint hemma" säger han till mig.
Ehhh ... mer rörigt, tycker jag när jag kliver in genom dörren.

Han såg vädret, ljuset, platsen, hela vår fria härlighet ;).
Lycklig är den som kan fokusera på RÄTT saker! ♥

Och för den som inte vet ännu, så är vi en renoverande familj. Det är alltså inte misär ni ser när ni ser detta kök ... det är bara lite påbörjade projekt och funderingar. ;)

En liten pumpauppdatering ...

... de stora är som fotbollar, det är inte den sort som är på bilden. Många är de, cirka 20 stycken små och fem stora. Vad ska jag göra med dem nu då?

Roliga att odla är dom i alla fall och vackra tycker jag också ... och faktiskt lite goda med ... om man känner efter.