Solen bryter sig in ...

... till stöket i köket ... julpynt och annat ser ganska sjaskigt ut ...

... men jag kan inte annat än bara bli glad! Hopp om vår, värme och ljus! :)

Sköna vardag och kusinlek!

Morfar var ju här också. Och då kan det bli rediga kojbyggen, vill jag lova. Med metertjocka väggar, "stadigt ska det va´", och precision, millimeterpassning på snöklumparna. Den här kojan lär nog stå till midsommar.

Det kan gå vilt till i pulkabacken ... lite näsblod får man räkna med när man har kul ...

En härlig dag, vardag! 

Surdegsbröd?

Jag läste just på Internet att man kan köpa startpaket för surdegsbak ... hur gjorde man förr då? Jag menar när man inte hade Internet att beställa på? ;) Ja, det kan man förstås också läsa på Internet, men det har jag inte gjort. Jag har bakat ett bröd istället! Och jag tycker att det smakar surdegsbröd :) en riktig surkultursfinsmakare skulle säker känna skillnaden, men jag tycker att det blev väldigt gott.

Jag startade i går kväll med degen. Den skulle jäsa i 24 timmar. Nu har jag gräddat brödet i en stor järngryta. Det blev högt, stort och med knaprig både under och översida. Jag lovar, det är värt att testa!

Tryck HÄR så hittar du receptet!

Jag gör förstås lite smygreklam samtidigt ... :) Kolla här!

Naturen i gott samarbete med mitt oisolerade korpslott. Magiskt!

Jag hade inte ens hunnit önska mig men vips så satt de där. Istappsgardinerna! De glittrar och glimmar så vackert ;) ... Man ser det inte på bilden, men de är i full längd, jag skulle tippa på 3-4 m där de är som längst. Ni ser vad naturen kan ordna. Och den struntar tydligen blankt i om Jukkasjärvi har patent på det.

Lite väl spännande att kliva ut utanför ytterdörren bara ... 

Har du också någon gång känt den sköna känslan "Det finns fler! Jag har hittat min flock!"?

För den som befinner sig i flocken hela tiden är detta inget märkvärdigt. Men för någon annan kan det kännas som en plötslig uppenbarelse. Ungefär som:

"Är det sant?! Finns det alltså fler som kan grotta ner sig i yllespill och förnöjsamt snärja in sig i garnhärvor? Och som jublande kan svinga en välanvänd plastpåse, fylld med sysilke, genom luften, följt av det glada utropet; "Titta vad jag köpt på loppis!". Och fler som då med en belåten suck eller ett skratt kan konstatera "Wov, vilket fynd!". Och va? Finns det fler som rörs till tårar av en vacker text ur en vacker bok om en vacker trädgård? Bara just därför att det är så VACKERT! För att inte tala om alla ögon som fylls med tårar när någon läser en text om en färgstark kvinna som gått sin egna väg och som skänkt så mycket vackra tankar och ting till eftervärlden. Det finns fler som fascineras och förundras! Nämen ... det finns alltså en till, eller två, nej tre ... det finns FLER människor med näbbstövlar fastvuxna på fötterna.  Det finns FLER!"

Ni som känner mig hör ju direkt att, nu har Anna funnit sina systrar.

Brodöserna från Hålland, Tack för ännu en helg, jag hoppas verkligen på fortsättning. Men om det inte skulle bli någon sådan så är jag så tacksam över mitt sköna minnet av er (men det lät ju så sorgligt så det får ju bara inte hända).

Tack för uppenbarelsen!

ps. Nu är jag åter hos min egna lilla flock och jag känner mig väldigt hemma och på rätt ställe :). ds.

"Vilken härlig dag!"

Nisse är hängig, har en skällande host och torkat snor i hela ansiktet (det spelar liksom ingen roll hur mycket man försöker ta bort det). Vi orkar inte mycket, så vi får ta det lugnt. Då hör jag Anna-Klara ifrån rummet intill "Nisse, vad mycket härligt vi har gjort idag". Klockan är halv tio på förmiddagen, "har dagen ens börjat?" tänker jag. Jag måste naturligtvis sticka in näsan och tjuvkika. Upptäckt direkt. "Mamma, vad mycket härligt och roligt vi har gjort idag" upprepar Anna-Klara. "Jaa, vad har vi gjort då?" undrar jag nyfiket, "det vet du ju själv" (hon bara ÄR Pippi helt naturligt för er som inte träffat henne). Och som sagt, jag vet ju ... Jo, jag har motvilligt spelat ett spel med henne, efter hennes regler, vi har pusslat ett par pussel (det är roligt) och jag har skjutit frukosten åt sidan och dukat fram vattenfärger, även det motsträvigt och men en önskan om att "Vi kan väl vänta en liten stund?" men svaret var kort och gott "Nej" så okej då. Som sagt, klockan är halv tio och Anna-Klara har redan haft en "härlig" dag. Snacka om att kunna fånga dagen och att det behövs sååå lite ... är det bara detta jag behöver göra för att hennes dag ska vara härlig!?! Bara vara med. Ibland kan lite nervarvande sjukdom vara riktigt bra.

SE HIT FÖR NU KLIPPER JAG BANDET!

VÄLKOMMEN TILL FORMSKRUBBEN!

Hör ni alla visslingar, fanfarer, applåder, ballongsprickningar och glädjetjut?!

Oväsendet kommer ifrån mig, för det här känns jätteroligt och spännande tycker jag! Och ni ska veta hur skönt jag tycker att det är att jag sitter här hemma, i min trygghet, bakom min dator och inte står på en scen och klipper bandet. För då hade jag nog dött av nervositet, även om det bara varit fem stycken som tittat på ;) ... nu är jag bara svimfärdig.

Jag vill förstås rikta några innerliga tack till personer som funnits i min närhet och som har stöttat mig. Älskade David som vill och hjälper mig till att få göra det jag önskar, fina Jonathan som alltid tycker som mamma ;) och som jag fick en halv pizza av igår. Anna-Klara för inspiration, behöver jag något mer? Och Nisse för all kärlek! Underbara mormor och farmor, syskon och vänner för hjälp med barnen och peppning och stöttning. Och Superjosephine som stöttat och delat med sig av sina erfarenheter av både bygge och drift av webbutik.

TACK!

Nu kan det ju låta som att det är ett helt köpcentra jag öppnar. Och eftersom det är lite av min grej att svämma över utav känslor, så är det ungefär så det känns för mig ;) Jippii!! I verkligheten är den inte så stor min butik, men den är min alldeles egna och min önskan är att den ska växa och bli större!

Ni är så OERHÖRT VARMT VÄLKOMNA NI!

Fram med osten och kexen, korka upp ICA-cidern!

KLIV PÅ, FÖR NU KÖR VI!