Ja, nu bär jag igen ... det är böckerna ... mina egna denna gång, införskaffade genom årens lopp. Ska det någonsin ta slut? Skulle jag hinna läsa ut dem på en livstid? Jag vet inte, men jag vet att jag älskar dem alla lika mycket.
Om våtmarker, konstnärer, teknik och lyrik, läkarlexikon och flamsk vävnad. Slöjd genom tiderna och om hur man renoverar gamla hus. Romaner och kaffedrinkar, svampar, pärlor, grönsaker, sagor, mönster, inredning och sådna som bara har så fina bilder i sig ... en salig blandning, gammalt som nytt. Vilken skatt tycker jag!
Ja, som sagt, jag bär. Jag har förr gått under namnet "bärarn" och i min ungdom var jag med i "väskligan". Jag har i flera år haft kontoret med mig fram och tillbaka hem ifrån jobbet, jag har ibland funderat på skrinda för att ta mig till och från bilen. Slöjdsalen har jag burit med mig, i två fulla sådnana där stora blåa Ikeakassar, en på varje axel (jag är en hejjare på att packa effektivt också). Men i år har jag bestämt mig för att lämna slöjdsalen på skolan.
Jonathan bar jag tills han var fem och Anna-Klara vill gärna bli buren fortfarande ... och jag bara liksom gör det ... Jag vill bara berätta att jag är väldigt stark ... eller nåt.
Japp, nu ska jag gå och bära lite till. Hej!
