Projekt DOCKHUS

Idag har vi roligt jag och David. Han bygger ett garage och jag ett dockhus ... vi har valt projekt helt efter eget intresse ... ;-)

Alla bitarna är tillsågade. Jag har gjort det av EN skiva MDF. Endast pyttelite spill blev det. Jag hoppas att jag kommer att lägga ut en ritning över hur jag skurit bitarna senare.

 Montering på gång.

De sista spikarna skjuts i. Med spikpistol är det nästan för enkelt ...

Nu är jag inne för att värma mig lite. Det är varmt ute i solen, men inne i verkstan är det riktigt kyligt.
En kopp te nu så blir det fönster sedan!

Håll ut, min vän, håll ut!"

Det värsta är att jag har gjort ytterligare ett inbrott ... vem är jag egentligen?

Detta inbrott var heller inte svårt att genomföra, även om det var lite mer tillstängt på detta ställe. Här fanns en liten grenklyka. Jag lirkade upp den.

Två britsar, en sovstuga? Här har någon alltså bott? Tänk då kunde man sova på 50 cm bredd.

Det visade sig att jag inte var den första som besökt detta ställe. Taket var fullklottrat av snirkliga anteckningar, mest daterade till 40 och 50-talet. Den äldsta jag kunde hitta var denna från 1939. Jag kunde läsa om stormiga väder, vårens första roddtur och en julafton ... här!

Längst in ovanför en av britsarna satt en liten vacker tavla. Jag fick sträcka mig fram för att kunna läsa på den ...

"Håll ut, håll ut i dyster dag,
ty allt blir ljust till slut.
Du segrar mitt i nederlag.
Ja, fäll ej modet en minut.
Håll ut, min vän, håll ut!" 

Inbrott med mersmak.

En dryg halvtimmas promenad, rakt ut på isen, hemifrån oss, ligger en liten ö. Mitt på den lilla ön ligger det en liten, liten stuga. Vem är det som äger den lilla stugan? Jag har ingen aning, men dörren stod välkomnande öppen så jag kunder inte låta bli att kliva på. Jag ville bara se till att allt stod rätt till där inne.


Inbrottet bestod i tre steg. Ett steg in över tröskeln, och jag stod mitt i köket. Ett, eller två steg till och jag befann mig mitt inne i kammaren. Det säger allt om storleken på detta ställe.

Åh, så sött! Jag är helt betagen. Allt är i miniatyr. En liten, liten spis, med en liten, liten spiskåpa ovanför. En liten, liten vedlåda med små vedträn i. Små smala trasmattor i helt rätt proportioner. Allt från en svunnen tid.

Jag är sugen på att flytta in. Kaffepanna finns redan, ved i vedlådan, skurmedel och trasa. Jag behöver bara ta med min stickning.

Takets färg är helt gudomlig!

Fönsterputs som jag minns från barndomen.
Intressant läsning

och annat nöje.

Och hissa flagga kan jag också göra ... även om själva stången såg ut att vara i det mest ruttna laget.

Jag har noga övervägt om jag vågar lägga ut dessa bilder på min blogg. Jag tänker att ni som är mina bloggläsare varken är några plundrare eller förstörare. Jag har heller inte talat om vad platsen heter. Så jag har bestämt mig för att jag törs.

Jag rörde inget, jag gick bara omkring, och det enda jag tog med därifrån var dessa foton med min mobil.
Jo, förresten, jag lyfte lite på sofflocket för att glutta ner i kökssoffan, men det var mest för att komma över min egna rädsla och mina tankar på att "tänk om det ligger någon där i" ... huhuhu. Nu minns jag inte alls vad som fanns där, så troligtvis inget av värde.

Den som äger stugan kan anmäla mig för inbrott eller också tacka mig för upplysningen om att det kanske är läge att åka dit för att låsa och laga ett trasigt fönster.

Ja, dessa tre steg är nog de mest brottsliga jag har gjort i mitt liv. Och jag fick mersmak!
Får jag, så köper jag stället!

GLAD PÅSK ...

... till er alla!
Önskar alla glada vårgummor och vårgubbar i Starred.

En liten karamell till påsk!

Den kan väl bli bra med färgglada strumpbyxor och en vippa i håret till?

Dragkedja fram och ficka i sidan. Både funktionell och fin på samma gång.

Det är bara ett problem ... "FUL!" sa Anna-Klara, och ville inte ens prova. Jag funderar på att hoppa upp den med lite tyll nertill, undra om det då kan falla henne i smaken. Vi får se vad jag kan ordna. Jag hoppas ju fortfarande på att få se min lilla karamell!

Hjärtan i textilt återbruk.

Titta så fina hjärtan jag hittade i går! Jag kunde inte låta bli att köpa. Det i orange ska få pryda väggen här hemma, det vita har jag redan gett bort.

Det är Franzengruppen i Härnösand har gjort dem. De håller till i den gamla Franzenskolan, där har de också en liten butik med massor av fina handgjorda saker. Värt ett besök för den som gillar sådant.



http://www.franzengruppen.se/

Hej, hå, vad står på? ... eller rättare sagt ... Å hej å hå vad man kan dra på ...

"Tänk om det inte är ett PIRAT-kalas" sa Jonathan när vi satt prydda och pyntade i bilen ... "tänk om det är ett helt vanligt PRAT-kalas" ... han kände möjligen att vi tagit det hela på lite för stort allvar ... det kan ju lätt bli så att man, i all iver, råkar göra det ibland ... alltså tar saker på lite väl stort allvar.

"Åh, vad fina ni är!" utbrast Karin efter att vi sjungit sången vi hade diktat ihop "... men ... eh ... det kanske inte har framgått till alla att det är ett piratkalas ...".
Hoppsan, jo det var förstås BARA till oss det hade framgått, så där fick man sitta, och känna sig lite extra rolig, under sin mustage, hela eftermiddagen.

Hur kunde han veta?