Jag har vunnit den bästa lottdragningen!

Det är faktiskt sant att jag inte kan minnas att jag någonsin förr har vunnit något i en lottdragning. Men nu har jag gjort det!! Jag har väntat i, det närmaste, 39 år på denna vinst och varje sekund av väntan var värd att utstå. Jag har vunnit en familjefotografering med fotografen Madelene Schreiner! Gissa om jag är glad!!!

Har du sett hennes sagolika bilder? Hur kan hon lyckas åstadkomma dem? Leverera gång på gång?

Jag ser framför mig en skicklig bågskytt som spänner sin båge för knä. Hur hon i exakt rätt ögonblick släpper och låter pilen vina iväg i en perfekt uträknad bana. På sin färd genom luften lyckas den fånga precis allt som önskas, ljus, färger, djup, stämning, känsla ... uttryck. Och trots att målet är rörligt och helt oberäkneligt så träffar hon mitt i prick! Varje pil får en gåtfull saga på sin spets.

Bilder av Madelene Schreiner från http://madeleneschreiner.com/

Dina bilder rör mig till tårar Madde. Din totala balans mellan styrka och sprödhet. Åh, vad roligt och spännande det ska bli att få vara med i ditt skapande. Tack!!!

Titta på Madelene Schreiners bilder HÄR!

Först en liten promenad för att fiska upp en gammal torr pinne från skogen ...

... och sedan en skön stund på trappan i kvällssolen med sandpapper, borr och kniv. Resultatet blev ett litet nålbrev.

Nu ska det bara putsas till lite och sedan målas.

 Jag har två funderingar ...

1. Varför har inte jag sådana där långa fina naglar med nagellack på? :-(
2. Hur skönt och roligt är det egentligen tillåtet att ha det?!!!!! :-)

En glad färgklick i vardagen ...

 ... är denna kudde i lappteknik. Den är sydd i både nytt material och återbruksmaterial. I hörnen finns tofsar, handgjorda i lin och bomull. Bak finns en dragkedja.
Framsidan är sydd i bomull och baksidan är i 100% lin.

Finns att köpa i min butik under fliken NYHETER!  Varje kudde är unik, lapparnas placering varierar, men färgställningen är i huvudsak den samma. Sydd av mig, Anna. Behöver jag säga att de finns i begränsad upplaga? ;-)

Visste du att man alltid bör välja en innerkudde som är något större än fodralets mått! Det är för att fodralet skall fyllas ut snyggt och inte se stort och fladdrigt ut. Och naturligtvis bör du använda en fjäderkudde om du frågar mig.

"Röd och gul och vit och svart ...

... det gör det samma har han sagt" ... "Jag litar på dig älskling!" Hur vågar han?

David planerar hur han ska fräsa lister till hallen. Jag njuter av fina bilder och ändrar än en gång planen för färgsättningen i köket. HUR i hela friden ska man kunna välja och bestämma sig för någon/några av ALLA vackra färger som finns?!

Det kommer att bli ett lilla Villerkulla tillslut i alla fall ... <3

Maj är en härlig månad!

Kanske den bästa? Inte bara för att den innehåller min födelsedag. Nej faktiskt inte alls därför, utan snarare för att så mycket väcks till liv igen, efter en lång vila. Dofter, fågelkvitter, färger! Tussilago, blåsippor, vitsippor och hägg! Så mycket spännande kommer fram i ljuset!

I helgen hade vi 3-årskalas. Glad i hågen kom vi på den eminenta idén att hela kalaset skulle flytta ut i det sköna vädret. Ut med ungar, föräldrar, farmorar, korvkastruller och ketchupflaskor!  ... ja, glad i hågen var det ... ända tills dess att jag insåg att vår renoveringstomt hade legat gömd i snö i ett antal månader och att skräp och bråte hade byggts på mellan lagren av nederbörd. Jag SKÄMDES ... MEN jag bestämde mig för att inte låta skräpet förta glädjen utan tänkte istället att "Vad då? Jag står för mitt skräp!" :P Och så hade jag bara trevligt istället med alla härliga människor som var här.

I går plockade jag skräp, på gården, hela förmiddagen. Nu skulle man nästan kunna tänka sig att bjuda till kalas där ute ;-)

Men vet ni! Det var inte det jag hade tänkt att berätta. Det jag vill kasta fram i ljuset och visa för er är följande ...

Sommarens skärbrädor!
Fem nya motiv och två gamla favoriter fick det bli! De väntas komma i senare delen av den härliga månaden maj. Oj oj vad jag längtar!!!
Än så länge använder jag både gladerligen och dagerligen mina lite mer murriga gummor, men det ska bli roligt att få lägga något lite mer somrigt på matbordet.
VÄLKOMMEN TILL BUTIKEN!

Nu är han TRE år på riktigt.

Alltså en riktigt stor kille. Som har slutat med napp och som alltid är noga med att ha på cykelhjälm när han cyklar. En trygg och pålitlig gosse.

Alla ljusen, på tårtan, blåste han ut. Undra vad han önskade sig? Eller var alla önskningar, för tillfället, redan  uppfyllda kanske? Det finns risk för det. Vår förnöjsamma lilla prins.

GRATTIS våran älskade NILS!

Kunde det bli annat än succé?

Svaret är nej. David tyckte själv att målningen blev kladdig och han hann bara med ett varv så vi ska gå över den igen. Men tror ni att någon såg det? Nej, ingen under 110 cm i alla fall.

Det var först en mycket allvarlig treåring som satte sig bakom ratten. Han kunde nog inte tro sina ögon. Vad skulle hända? Gick den att köra på riktigt? Han vred på spakarna, lutade sig bakåt och rattade lite grann. Han gick fram, lyfte på motorhuven och tittade allvarligt ner i motorn. Var det på riktigt? JAAAA! Till och med storasyster förstod att det bara att flytta på sig, ifrån förarplatsen, när Nisse kom och ville köra. Han hade fått en bil!

Sedan brakade det lös! Oj, vad det har lekts! Och farits och lagats motor och packats ... ja, jag tror inte att det finns några gränser för hur mycket man får med sig i denna farkost. Idag provade de ... och lyckades med, först alla barn och sedan ... ja, typ hela lekrummet.

Bra jobbat David!