Ljuvligt runda brickor!

Liten och ljuvlig. 25 cm i diameter. Den får plats!
Kolla på formskrubben.se! Här!

STOR och ljuvlig. 49 cm i diameter. Den har plats! Du får med dig det mesta och behöver bara gå en gång! ;-)
Kolla på formskrubben.se! Här!

Hästar i all sin prakt!

Tänk att vissa saker ska ta sådan väldig tid ...
Men NU är den i alla fall här, i formskrubbens egna butik på nätet (i butik på stan har den redan funnits ett bra tag). Den färgsprakande brickan "Hästar" i rosa och i pastell.
Till butiken, klicka här!
Det kommer även i trekantiga karottunderlägg.
Kika in under fliken "nyheter" så hittar du även andra nya produkter.

Delad glädje är dubbel glädje.

Idag har jag känt mig så rik. Nej, såklart är det inte det som finns på bankkontot som jag tänkt på. Och inte är det på det som jag väntas komma in där heller. Sanningen är den att när det kommer till pengar och ekonomi så är jag en riktig låginkomsttagare. Men det gör mig inget. För jag har (tillsammans med min make) så att jag klarar mig och jag lever gott.

Nej,  min rikedom består av något helt annat. Något jag har fått uppleva på nära håll idag.

Jag har känt mig så rik på tacksamhet!

Tacksamhet över att jag får leva just mitt liv. Att jag är född i just min familj och att jag idag har en egen helt fantastiskt familj. Tacksamhet över människor i min närhet. Tacksamhet över den natur vi har och över att jag har förmåga att se, dofta, känna och njuta av allt det vackra som finns. Och mycket, mycket mer.

Nu är jag väl nästan lite äckligt nöjd och tacksam va? Men vad ska jag göra åt det? Det var ju just såhär jag gick omkring och tänkte och kände.

Jag känner, helt enkelt,  tacksamhet över att jag känner tacksamhet över att jag är jag! :-) Det är stort! Inte för att jag är bra. Nej, absolut inte. Bra, behöver inte jag vara. Allt omkring mig är ju så fantastiskt. Och tänk, jag duger ändå till att vara en del i det hela.

Ja, trots att jag är den lilla människa jag är, så är min röst värd precis lika mycket som någon annans i det här landet. Idag har jag fått gå till en röstlokal för att i lugn och ro lägga min röst på det jag tror är det bästa för min, mina barns och mina medmänniskor framtid. Det är jag tacksam över, för det känns så viktigt.

Men vet du vad jag tänker nu? Jo, hur än utgången blir i detta val. Jag menar, även om det jag tror är bäst, inte skulle komma till makten, så kommer jag ändå att vakna upp i morgon till ett lika gott liv. Och det är tack vare att vi lever i ett så fantastiskt land, Sverige!

Vi har det så bra, men det har inte alla.
Vi måste dela med oss!

Och idag har jag plockat äpplen förresten 😉

Om jag dör nu.

Så är det inte för att jag blivit biten av en huggorm, trots att jag går i lågskor i höggräs. Det är inte heller för att en padda har skrämt mig till döds. Nej, nej.

Om jag dör nu, så är det därför att jag har sett någonting som är så vackert att jag glömde att andas.

Den här vallmoängen har min systers make sått till henne, i smyg, vid den gamla ladugården. Kärlek!! 

Föräldrar sökes ... INTE LÄNGRE

Nej, de är redan adopterade. Det gick snabbt. Förälskelse vid första ögonkastet.
Jag behöver nog bara säga att,  vi blir fler och fler här hemma, så förstår ni resten själva.

Jag hade tänkt ge dem till vävstugan så vi kunde sälja dem på Korsmässomarknaden. Men nu blir det inte så. Kanske jag hinner fixa några fler (i smyg).

Jag har virkat dem i ullgarn. Ögon och nos har jag nålfiltat fast.

Jag älskar ullgarn och stillsamma kvällar!

Svampjakt!

Starredsforsen slingrar sig, porlande och dånade, ner för berget. Men det är knappt någon som vet att den finns. Vi hör den hemifrån varje dag, men går sällan dit. Den är vacker, fallhöjd är inte så hög, men bäcken är lång.

I veckan som var fick den i allafall besök av oss. Vi var på svampsökarfärd. Skogen var full av svampar. Stora och små. Titt som tätt var det någon som ropade "titta här! En svamp!" Men, nej! Det är ju bara kantareller vi vill ha ... och det fanns det färre av.

Men så plötsligt. "Stanna!" vi blev som förstenade. Där stod den plötsligt. Med hatten på nacken. Jag han se framför mig hur marken skulle öppnas och NU skulle vi också hitta kassvis med svamp, som jag sett att andra gör. Alla måste stå stilla! De ska finnas här någon stans!  Och jo, två till hittade vi. Tre små rackare. Nisse bar dem försiktigt och vördnadsfullt hem i sin påse.

Till skogen gick Lala med korgar två, hon tänkte hon skulle dem fulla få, av blåbär och lingon så rara ...

Vad praktiskt det är att slippa åka långt för att plocka bär. Vi bestämde oss på två röd och var ute i skogen lika snabbt. Och inte tvingades hon "sjunka ner på en stubbe" heller. Bären fann vi. Små röda och rara.

Och hur trött hon än må vara, så orkar hon springa den sista biten hem.

Älskade Lala, tack för en mysig kväll!