En virkad hängmatta!

Det är inte Anna-Klara som virkar den. Hon är bara modell, eftersom det är så svårt att fota och virka samtidigt ... det finns ju gränser för vad både jag och Anna-Klara klarar av ;)

När jag var liten, kanske som Anna-Klara, så fick jag en virkad hängmatta av min moster, Sivan. Den var till min monchichi. Hängmattan hänger fortfarande, över trettio år senare, kvar i en benjaminfikus hemma hos mamma.

Jag kan inte ge mig till å plocka ner den därifrån, men vi vill ju så gärna ha en sådan här hemma. Enda lösningen är att tillverka en ny. Produktionen är igång, lustmaskor och dubbelstolpar. Jag minns inte precis hur den var gjort, men det ser ut att bli en hängmatta det här också, trots allt.

Och titta, det blev det ju!

Några timmar senare står vi nu här med en liten  dinglande hängmatta. Nu ska den upp i taket i dockskåpet.

Grisen ... han tycker att den är helt okej! ;)

Jag har jobbat borta i dag ... men inte står det stilla här hemma för det.

Det händer saker som jag inte har någon aning om att de ska hända.

Till lunchen fick jag ett överraskande mms som visar att våra köksfönster nu är vitmålade. Härligt!! Nu kommer vårsolens ljus att skina ännu mer på oss. :)

Annat som har hänt är att varmvattenberedaren plötsligt står uppe på toan och en stor ackumulatortank för värmesystemet har intagit varmvattenberedarens gamla plats i tvättstugan. Kanske inte lika roligt, men dock överraskande. Ibland är det skönt att åka hemifrån ... och komma hem till att det bara är fixat ... :)

När planerna går i sär ...

I går var jag och Anna-Klara ute och kröp på skaren. Vi planerade lite för framtiden.

"Här tycker jag att vi ska ha tre äppelträd, på rad" sa jag till Anna-Klara "och så ett grönt staket mellan stenpelarna, med lite rosa rosor som slingrar sig. Det blir väl bra?"
"Ja, det blir bra till korna, hundarna och grisen" svarade hon.

Vi har nog lite olika planer jag och min dotter ... för varken kossor, grisar eller hundar har jag planerat in i mitt liv ... men vem vet vad framtiden bjuder på? ;)

Nu har miniatyrvännerna fått sin tapet!

Men möblerna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Den blommiga tapetbiten räckte inte riktigt till. Det löste vi genom att göra en vit murstock i "köket". Vi har ju en vedspis som ska in där, snart.

På kvällen kom vår farmor, Ulla, förbi.
"Sådana här viktiga saker håller jag på med" ;) ursäktade jag mig lite, inte så allvarligt men ändå. Bänkar och bord var ju som vanligt belamrade av leksaker, pennor, rentvättade kläder som ska vikas och andra projekt. Och där satt jag på golvet och penslade tapetklister i ett skåp.
"Ja, åh det ÄR så viktigt!" var Ullas reaktion. Och det är så sant, för vad skulle vara viktigare?

Det är förstås så som både jag och David är uppväxta och fostrade ... inte underligt att det blir som det blir ;) ... kaos ... men vi är BARA TACKSAMMA båda två!

Hur kunde jag komma på så tokiga tankar som att en ren diskbänk eller en fint målad soffa skulle vara viktigare än ett dockskåp till mina barn?

Vilken tur man har som tycker att det viktigaste även är det roligaste!! ;)

Vissa projekt kommer mycket plötsligt!

Igår åkte vi till stan för att, bland annat, köpa färg till kökssoffan. Ja, killen i färgaffären kände igen mig trots att jag bara varit där en gång tidigare och trots att jag var utan alla vilda ungar denna gång. Han var mycket hjälpsam även denna gång, han är nog sådan. :)

När jag kom hem märkte jag att jag fått fel glans på färgen, jag skulle naturligtvis sagt till vilken jag önskade, men man kan ju inte begära att man skall lyckas komma ihåg allt ;). "Vi målar färgen på något annat istället" tänkte jag och så drog vi igång med ett helt annat projekt, helt plötsligt. Så typiskt.


Ett gammalt lite ofräscht skåp fick bli fint inuti.

Idag på morgonen har Anna-Klara valt tapeter och börjat att tapetsera. Det är några fler vinkar och vrår än man tror i ett sådant här skåp har vi upptäckt.

Nu är dock paus. Det är dags att gå ut i det strålande vädret, så projektet får vänta till i eftermiddag.

Livsförsäkring!

Se nu vad guuben min har ordnat ;)  Ett trappräcke!
Den livsfarliga trappan är inte längre lika farlig.

Vi funderade en hel del innan vi började. Jag är inte helförtjust i räcket på övervåningen. Ett med smalare ribbor utan profil och lite högre hade jag valt om vi gjort det nytt. Men det är stabilt och bra i övrigt så vi beslutade oss för att behålla räcket som det är ... vi  har ju en hel del annat som vi också vill göra ... En variant som trappräcke fick det bli, som blev så snyggt och som smälter in väldigt bra. När allt har målats vitt, så småningom, så jag är säker på att även det övre räcket kommer att vara jättefint!

Åh, vad jag har längtat efter detta trappräcke. Jag har varit livrädd för att barnen skall ramla ner, tre meter rakt ner på hallgolvet. Vår enda toa är en trappa upp så jag har burit båda barnen upp och ner varje gång någon av oss tre skall besöka denna. Jag har inte vågat lämna någon av dem nere eftersom den då, rätt var det är, kan komma upptrampandes själv. Man vet ju hur lätt en olycka händer när två små bråkstakar är i farten ... och det får ju bara inte hända!

Jag har sagt till David att jag skulle vara nöjd med en spånplatta som skydd. Bara ingen trillar ner. Men David han envisades. Det skall göras riktigt på en gång "annars kommer vi ha en spånplatta som trappräcke i tio år".

Nu sitter det på plats. Ett riktigt snyggt räcke, ordentligt hantverk, stadigt och bra.
Bra jobbat David!

Grand-designs-brickan har utökats ...

Det fanns en tid då David och jag plöjde avsnitt efter avsnitt av "Grand designs"-program. Det innebar en härlig lång frukost på säng, stora koppar med te eller kaffe och goda mackor med massor av smarriga pålägg, yoghurt och flingor mm. Men det var ett tag sedan nu .......... det finns dessutom inte ett enda avsnitt kvar som vi inte har sett.

Men att färska upp gamla minnen kan ju vara uppfriskande så vi gjorde en revival i dag. Vi var några fler än förr. Frukostbrickan var lite avskalad i utbud men påbyggd i antal kuvert ;) Det gick inte riktigt lika lugnt till heller. Men förväntningarna var på topp. Fem förväntningar är fler, mer och större än två vettni :). Vi fick förflytta oss ifrån "frukost på sängen" till "frukost på soffan". Det var MYSIGT!

Nu för tiden gäller det att ta vara på den ... tiden alltså. Njuta i korta stunder men ofta i stället. Innan första reklamen hade påbörjats var det liksom över. Mackorna var uppätna och en dansuppvisning hade påbörjats mellan tv:n och rumsbordet. Bara att ignorera? ... i sådana fall på ett obemärkt sätt ... de måste ju tro att de har 100% uppmärksamhet ... då kanske det går att se en liten stund till. Eller är det så att det är dags att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll? Inse att det finns det som är ännu större! Till exempel återgå till vårt egna "grand design" så kanske vi slipper sova i vardagsrummet i all evighet. Eller helt enkelt bara förstå att inget hus, hur storslaget det än må vara, någonsin kan bli större eller mer intressant än de små, uppmärksamhetstörstande, GRAND DESIGNS som virvlar omkring här framför oss ... de små som alldeles nyss satt här uppe på, under, mellan oss, och gjorde så att tvåsitts soffan kändes så liten ... för en liten stund är vi ju i alla fall några färre som delar på den ... njut ...!