Tur att man har barn som sköter sig själva ...

... när man inte hinner med som förälder ...

... glad påsk!

Nu har jag fixat till det riktigt bra! :)

Jag har ordnat så att jag har fått massor av små presenter ... lagom till påsk och allt! Jojo ... en lång, lång rad av små spännande askar med finurliga, fina, tänkvärda och fyndigt roliga budskap i innehåll, det har jag ställt upp på köksbänken här hemma (fast här ligger de huller om buller).
Nähä ... var de inte till mig? ... nej, jag vet, men jooo ...

När man har funderat och funderat, och så tillslut kommit fram till hur man skall utforma uppgifter som man tänker ska vara både roliga, lärorika och som skall leda eleverna till att nå de nationella målen, då känner man sig rätt nöjd. När sedan eleverna nappar på de uppgifter man funderat ut och de arbetar målmedvetet och helhjärtat, då får man lön för mödan och man är inte bara nöjd längre.
Då tycker jag att det känns som att få en fin present! TACK! ... vill jag ropa.

I dag känner jag mig tacksam för den helspäckade och roliga arbetsveckan som ligger bakom ... tillsammans med så fina människor.

"The big project" är i hamn och vi seglade in med flaggan i topp! ;) Jag hoppas att jag ska få lite tid i morgon, till att berätta om detta, veckas verkligt stora projekt ... nu säger jag tack och godnatt ...

Nu rullar vi igen. Men det var lite trögt att komma igång.

Fast här hemma står väl aldrig någonsin någonting stilla.

Och vissa är mer "självgående" än andra. Totalt oregerlig, är vad jag stundvis skulle vilja kalla denna lilla varelse. Mej har hon i alla fall slutat att lyssna på. Vad ska jag göra?

Jo ... jag har ett knep. Om jag ger henne en pensel och lite målarfärg, ja då förvandlas hon plötsligt till en liten ängel ... som strör gnistrande stjärnor med sin pensel och med vita små mjuka dun ... nej, inte så ... men plötsligt lyssnar hon på vad jag säger. Tuschpennor och en hög med papper kan också funka ;) ... gissa om vi målar mycket här hemma?

Hon kallar det för "mitt kontor", bordet hon har målat och stolen som jag har målat. Och Nisses kontor, det är på stolen mitt emot :). Ja, den där stolen ...

 ... pinnstolar, det borde man bara inte ge sig på att måla. Har du testat? Det är totalt hopplöst. Det spelar ingen roll hur noga man är. Man vrider och vänder och snurrar och granskar och så till slut är man färdig. När man så har tvättat penseln och man kommer tillbaka för bara "kolla lite", märker man att ... färdig det var man i alla fall INTE. "Hur kunde jag missa där och där och där? ... och jag är säker på att jag kollade just DÄR!". Bara att börja om. Vrida, vända, snurra, granska ... tills man är säker på att man målat över allt. Men när man tvättat penseln så ... ja, ja ... hur svårt kan det vara? Hur många sidor har en pinnstol? Jag har ju till och med gått kursen ;), jag vet att man alltid skall ställa en stol upp och ner när man börjar måla den och sedan vända den rätt och måla färdigt.

EN stol har fått ETT lager färg och vi får se när den får sitt nästa och när nästa får sitt.

Jag har varit frånvarande någon dag.

Någon som har märkt?
Helt ofrivilligt var det i alla fall. Jag fick ett plötsligt behov av sjukvård, en plötslig operation och inläggning. Nu är jag plötsligt tillbaka här hemma. Bara som mig själv, helt vanlig igen.

Ja, ett litet bihang har jag fått förstås. En urinpåse som är fastsatt i en påse på benet, med tillhörande kateter. Något roligare hade jag kunna tänka mig. Men denna är tillfällig tack ock lov. På fredag hoppas jag vara helt fri igen. Det känns nästan som att jag har genomgått ett könsbyte ... tror jag ... för nu kissar jag med hjälp av en artificiellsnopp som sitter nere vid knäet. Ja, så långa snoppar kanske man inte ens gör på konstgjord väg, men du förstår nog att fokus inte ligger vid att det är nere vid knäet. Än så länge är det bara Anna-Klara som har fått se hur kisseriet går till och jag tror att vi stannar vid henne. Det är nog förresten bara hon som är riktigt intresserad ;).

Kan man inte skriva om sådant här, på ett sånt här ställe? Men sluta läs då ;). Det jag varit med om är någonting som inte är så ovanligt ... trots det, inte desto mindre jobbigt. Rätt vad det är, kanske du själv ligger där ... och snart är du fjättrad vid en kisspåse. Då förstår du att det kan hända vem som helst. Det jag kan konstatera är att sjukhuset är fullt av duktiga och snälla människor, som tar allvarligt på saker och som därför får en att känna sig trygg. Och som dessutom är så bra på att få både obekväma och helt onaturliga situationer att kännas naturliga och omärkvärdiga.

Orsaken till hela sjukhusvistelsen utelämnar jag här. Jag hade kunnat skriva om det, om jag hade velat. Men det vill jag inte. Det kanske kan uppfattas som att jag skojar bort det hela ... men det gör jag inte ... jag bara överlever ...

Nu är jag hemma med min kära familj. Tacksam över insikten att jag är lyckligt lottad!

Först köper vi ett jättestort hus ...

... och sedan trycker vi ihop oss allihopa i samma rum, det minsta dessutom.

För alla vill ju testa att sova i det "nya" rummet!

Mysigt med långbädd :).

Rummet fungerade utmärkt på alla sätt. Inte förrän klockan sex vaknade vi av solens första strålar. Jag trodde att den stora granen, som står utanför fönstret, skulle fånga upp ljuset lite mer effektivt, men ack ... Idag ska det handlas rullgardiner ... och massor av andra bra saker.

ROLIGT och SOLIGT i Starred!

Lite parallellrenovering ...

... alltså annat helgarbete, blir att skrapa taket i det andra sovrummet på övervåningen. Här har det varit en vattenskada, det har regnat in för något år sedan. Så detta tak måste vi göra någonting åt. Träet är helt okej, hoppas vi ;) ... jo men det är det, det är bara färgen som har släppt.

Men titta så fräscht det blev där också, med vitt kring fönstren och på fönstersmygar och med renoveringstapet på väggarna. Garderoben som sticker fram i hörnet skall också bli vit så småningom.

Sedan kommer vi till det lilla ... jag menar enorma problemet att välja tapet till väggarna. Det finns ju så mycket som är så fint! Tänk om jag väljer fel ... jag får beslutsångest ... det kanske bara ska vara vitt? Tidigare i dag fick jag en sådan plötslig lust att måla någonting själv på väggarna. Gå lös med en tuschpenna. Naturligtvis råkade jag, i min iver, dansa runt och illustrera hur det skulle gå till, medan Anna-Klara hörde och såg. Min make försökte dämpa mig lite ... hmmm ... vi får väl se vilka konsekvenser det kommer att få ...

Är det någon som får en idé? Snälla, dela med dig!

I helgen intar vi övervåningen!

Jag kan inte hålla mig ifrån att visa projektet trots att det är rörigt och ratit på golvet. Vilken skillnad lite vitfärg gör ... eller ganska mycket vitfärg!

Det här rummet skulle bli gästrum. Men nu blev det så härligt så vi har bestämt oss för att ta det själva ;). Då slipper vi sova i vardagsrummet.

Golvet och taket har vi inte gjort något åt. Både golvplankor och takplankor är breda och kilsågade. Man skulle möjligen kunna skarpa och måla i taket, för det ser lite gult ut nu när allt annat blev så vitt och fint. Men vi får se, det kanske blir bra när vi möblerar och fixar lite. Golvet vore nog dock en dödssynd att röra.

Men välkomna ändå vi fixar ett annat rum till gästerna ;)