lördag 14 januari 2012

Vilken dag, vilken härlig dag!


 Ni skulle sett Anna-Klaras ögon när hon, på förmiddagen, kom upp i rummet som vi hade dukat upp för treårskalas. Jonathan, David och jag hade pyntat med ballonger och lampor, servetter och ljus kvällen innan. Hon var stum för ett ögonblick sedan kom det stillsamt ... 
 "Det är jÄtte jÄtte siiint" 

Alltså helt i hennes smak vilken tur! :) Och jag håller med, det blev så bra. Allt missmatch matchade så oerhört bra till hela det här huset. Jag älskar det!
















Pippi-Sigrid dricker hallonsaft

Jag har insett att någon Leila, det blir jag aldrig. Bullarna blev inte alls snygga, snarare gräsliga. Men de fick mig att inse något annat istället, att jag nog är en Pippi ... lite hur som helst liksom ;) Nej, jag lyckas inte komma upp till Pippis nivå, det tror jag inte om mig själv, men snarare åt det hållet. Man kan också säga att jag känner mig betydligt mer bekväm i den rollen ... ;)

Ja, ett Pippikalas blev det. Det berodde förstås på att Anna-Klara ÄR Pippi och inte på mig. Marängtårta med godis, bullar och bollar, chokladkaka med marshmallows och jordnötter, glass och chokladsås, gelégodisar, bubbelgum ... "och så ... röda rämmar". Är det pippikalas så är det.

Hugg in kära ni och gärna allt och alla på samma gång!

Det är alltid lite stressigt och stimmigt när det är kalas. Stimmigt måste det vara, annars vore det trist, det hör ju liksom till. Stressen hör väl kanske också dit, men den kunde jag lika gärna strunta i. Det är väl bland annat att jag känner av den, som skiljer mig från riktiga Pippi. Jag önskar att jag hunnit prata mer koncentrerat med alla som var här. 


Oj, vad Anna-Klara har blivit firad. Helt fantastiskt mycket och fint. Jag tror att hon gillade det :). Nu sover hon gott ... sockerstinn. I morgon ska jag höra med henne hur hon upplevde dagen.
Tack alla kära vänner som har varit här och firat våran Anna-Klara med oss! Ni är underbara, jag trivs och njuter av att få vara med er. Tack alla ni andra också som ville men inte kunde komma av någon anledning. Jag älskar er också! :)

2 kommentarer:

  1. En fantastisk fest var vad det var! Synd bara att köksbordet redan var fullt, dvs att du inte kunde sitta där och garnera tårtan!
    /syster Karin

    SvaraRadera
  2. Ja, nästa gång vi har fest så sitter vi på bordet och garnerar tårtan! ... för så brukar vi göra och det brukar bli så bra så ... ;)

    SvaraRadera