onsdag 8 februari 2012

Bara så ni vet så är det är ingen ide att råna mig, ta mitt bankkort och pressa mig på koden ........ för jag har ingen aning .................?

Men nu är det väl ändå lite väl illa ute med mig? Att jag glömmer bort pinkoden till min nya telefon är väl en sak, men idag kunde jag inte koden till mitt bankkort. Jag har ju bara ;) haft det sedan nittiotalet någon gång. Jag kände mig som en bov, som försökte handla på någon annans kort.
Tänk tänk tänk och så slog jag en kod. Fel. Vänta, tänk tänk tänk igen och så slog jag en kod till. Fel igen. "Ett försök kvar" sa maskinen då! Oj, vad händer sedan? Tur att jag för ovanlighetens skull hade kontanter för jag vågade inte ta min sista chans.

Killen bakom disken såg mest medlidande ut när jag stod där med min förvirrade blick och med ett barn, högljutt, hängande i vardera sida av täckkappan.

Under den korta tid som jag var inne i färgbutiken, hann vi med en hel del. Vi är ju rätt så snabba i vår familj, i alla fall i bland. Jag valde färg från alla de där hundratals små färgproverna. Jag hann med att ångra mig ett antal gånger, trots att jag visste exakt vad jag ville ha. Ett mellanting mellan färgerna på två ting, som jag hade med mig, en bok och en napp ... "fast lite gråare". Färgkillen såg ut som att han förstod ... nästan. Nisse hann med att plocka ner färgburkar och rollerset, han lyckades även få upp dörren ut till lastbryggan medan jag skulle rädda tapetproverna som Anna-Klara höll på att rulla ut. När Anna-klara inte fick det där tapetprovet hon ville ha så satte hon sig ner och vägrade gå. Det är bra för då vet man var man har henne ... men det låter ju så illa. Ja, jag hann med att få tre viktiga telefonsamtal också.

Ja, ja, jag visste i alla fall fortfarande vilken dag det är idag, vad mina barn heter och vad man använder bilnycklarna till ... så hem kom vi. Att jag aldrig lär mig ... det är ju HEMMA vi ska vara. :P Här behöver vi inga koder för att leva. Här kan vi plocka med alla saker vi vill, utan att vara någon annan än oss själva till besvär. Här kan vi trotsa hur mycket vi vill. Här är vi i trygghet! :)

Nu har jag alltså EN chans kvar innan mitt bankkort är förbi. Men jag har två möjliga kombinationer av siffror i mitt huvud. Vilken ska jag välja? Kan de där misslyckade försöken bara försvinna? Kan den rätta koden bara komma tillbaka till mitt minne?


Uppdraget är utfört, färgen är hemma. Men det kan vara så att jag har avskräckt den där unga killen i butiken från att någonsin skaffa barn ... eller fru ... ? :/

8 kommentarer:

  1. egentligen är det konstigare att vi minns en enda av alla dessa koder... Puss/ Anna Panna

    SvaraRadera
  2. Ja, telefonnummer och postnummer och personnummer och kortnummer och husnummer och skostorleksnummer och ... det är fantastiskt vilket minne vi har skapats med! :)))

    SvaraRadera
  3. Ja du är för härlig..du kan då verkligen beskriva situationer så det blir roligt fast det inte alls var det för dig ;)
    Ang koden så lever jag i tron att jag har 3 nya försök imorgon...men det kanske inte är så. Träna hemma med en telefon (om ni nu har en förutom mobiler)att trycka koden, jag tycker mitt minne för koder funkar om jag samtidigt rör mina fingrar rätt:))) God luck!!! Kram/Eva

    SvaraRadera
  4. Hoppas att det är så, nya försök!! :)
    Och telefonen är en jättebra idé, tack! Jag har inte testat att handla idag, men jag tror att jag måste i morgon. Det blev nästan lite "fobiskt" detta :o men David säger att man kan ju legitimera sig också :)
    Kram!!

    SvaraRadera
  5. oj oj, jobbigt! men samtidigt kul beskrivet... hög igenkänningsfaktor som vanligt!
    Om du prövar att sova på saken och försöker att inte tänka på koden på några dagar, så kommer det säkert plötsligt bara att ploppa upp igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, läskigt. Men nu har jag sovit på saken och jag tror att jag vet, men jag är osäker på ordningen på två av siffrorna ... man ska INTE tänka för mycket helt enkelt ... :/

      Radera
  6. Du måste ha handlat för lite på sista tiden??? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha!! :D
      Ja, jag borde alltså handla mer! ;)
      ... nog för att jag bor i världens ände ... men ta mig dit jag kan handla det lyckas jag med ändå ... ;)
      ... men jag önskar att så var fallet ...

      Radera