... medan vi andra åkte på treårskalas. Detta var femte helgen i rad med kalas. Alla lika färgsprakande och inbjudande. Vi börjar få det som vana :) För innan alla dess kalas, ja på hade vi jul med kalas var och varannan dag. Supertrevligt! ... och gott.
Jag äger två par smala jeans. Ena paret är mycket mindre än det andra. Tyvärr har ett par av dessa varit borta sedan vi flyttade hit ... de som är större ... TRODDE jag, ända tills i helgen då jag, under rensningsarbetet, hittade de mindre byxorna. Snopet. För att inte säga, vilket uppvaknande! Här har jag alltså spitat och kämpat på mig byxorna i tron om att "ja men, dom här har ju alltid varit lite små". Men NEJ det har de inte! Det är livsfarligt att leva utan badrumsspegel, utan badrumsvåg och med mjukisbrallor på större delen av tiden. Och att dessutom ha till uppgift att äta upp allt godis som vi har samlat på oss under jul och veckorna här efter, bara för att barnen ska slippa ;) göra det, det ger effekt ;)
Det enda jag kan önska är att någon kommer ihåg hur jag såg ut förra sommaren ... för det kommer nog för evigt vara ett minne blott ... jag orkar liksom inte ens försöka ... eller förresten varför ska jag önska det? Vad spelar det för roll? Det är ju så mycket trevligare med kalas än med vikthållningstänk!
Och nästa helg, ja då smäller det till igen! :)
Synd bara att jag inte hade kort på dagens smarriga, strössel- och bärtoppade glasstrutar också. :)
Vilken massa roliga inlägg att läsa! Har inte varit inne på några dagar, och då är det ju som att öppna en härlig inspirerande tidning att kika in på din blogg.
SvaraRaderaKände mig träffad av det där med ambitionsnivån på projekten... det är jag i ett nötskal!! Lampor jag köpt på loppis (ska bara sy en skärm!), korgstolar (som bara ska spraymålas i nån kul färg!, tyg (snart ska jag göra en sänggavel till oss!) etc etc... Svårt när man verkligen VILL göra allt det där, att kanske släppa på en del!
Ok, ska inte skriva en roman här... Ha det så fint i hushållsträsket! :)
/från ett annat träsktroll
Tack!
SvaraRaderaJa, visst är det slående :) Man känner sig så träffad. Men jag tycker väl ändå inte att vi ska ge upp va? Det är ju så kul! Men jag måste nog försöka bli bättre på att göra någonting färdigt och inte hitta på nytt hela tiden. Men det tänker man ju inte på när korgstolen står där och ser så där inbjudande ut och man bara förstår hur snygg den skulle bli i den där färgen ... jag har också en ;)))
Det gör inget om du skriver romaner ... det är bara roligt! :)
Kram!