Och här ser det ut som "hej kom och hjälp mig!"

Men jag tror att jag får lov att fixa det själv. En av mina värsta farhågor blev besannade ... att hela denna tvättstugetömning skulle ske helt ostrukturerat och oorganiserat ... jag är så NÖJD på strul och stök sedan tidigare. Observera att nu syftar jag på tömningen av innehållet i tvättstugan, inte själva rivningen som vi fått fantastisk hjälp med. Allt detta har vi orsakat helt själva.

"Var är min jacka?" "Var är mitt busskort?" Var är ... var är ... var är ...?" "Jag behöver en mössa! ... eller så kan jag ta en keps!" Var Jonathans frustration mitt stressen i morse. Men det mest komiska/tragiska av allt var hans nästa konstaterande ... "Jag hittar ingen ting bara för att ni har städat!!!!" ... STÄDAT?! Stackars barn, vi har uppenbarligen inte bara rört omkring på hans saker, vi har tydligen orsakat kaos och rört ihop begreppen för honom också.

Jag hade ju sorterat, organiserat, jag visste var allt var ... och här står jag nu, åter, mitt i ett virrvarr, i en hall som är totalt översvämmad av diverse prylar. Hundra barnoveraller, stora skåp, smutsiga stövlar, vedkorgar, två barnvagnar, pallar, skor, barnstolar, lampor, vantar, tvättmedel, skruvar, mössor, pantinsamling, muttrar, väskor, blomkrukor, färgburkar, sittdynor, penslar och rollrar ... Jag får ont i magen, jag mår illa, jag vill bara kasta bort allt! Jag orkar inte lyfta eller flytta på en enda pinal ...

Jag som skulle njuta av soppa i dag. Skärpning, uppryckning, problem är till för att lösas ... :P Då tar vi det en gång till ...

"Hej, kom och hjälp mig!"