"Hej fårmamman!! Titta vad min mamma har, det är till dig!"

Anna-Klara tar skydd bakom mig, hon är noga med att inte synas för mycket, men hon når fram med snacket. Hennes rädsla har avtagit, skönt!

Vi har tittat på dem på håll ett tag. Inte gått in i hagen med kraftfoder. För när de ser den gröna baljan med foder kan de springa omkull vem som helst. Till och med en kvinna som mig, som står med båda fötterna stadigt på jorden, kommer i rubbning. ;-) )))