Havet!

Det är en skön känsla när man känner att man intar stranden.
Man bara kör fram, rullar in, fäller upp, blåser upp, vecklar ut, packar upp, helt enkelt breder ut sig och bara lever. Så släpper man iväg en efter en iklädd badbyxor och puffar. Med en hink i ena handen och en spade i den andra skuttar de iväg. Som ett oändligt och färgglatt pärlband som knoppas av från moderskäppet.

David kämpar för livet. Och vi är jätteglada över att han är med! Han gör det bra tycker vi. Och det tar sig. Innan kvällen var över hade han både stråhatt och bara tår, och en hallon- och lakritsglass i näven. Kan man tänka sig? Ja glassen är vi förstås inte förvånade över. :-)

Så börjar det så smått packas ihop runt omkring oss. Ekipage efter ekipage lämnar stranden. Och snart sitter vi där, ensamma i kvällssolen.

Tack för en mycket härlig dag!