måndag 19 augusti 2013

Hur kunde vi missa?!

"... och ni har firat femårig bröllopsdag i sommar" sa Linda till mig idag. "Va? Har vi?" ... och så började vi räkna ...
"JA!"

Och vi som inte har firat över huvud taget. Illa! Det borde firas med pompa och ståt varje år. Vi får trösta oss med att det faktiskt känns som ett inre hjärtefirande varje dag ... för min glädje över att jag få leva mitt liv tillsammans med mannen ni ser på bilden här ovan, den bara växer och blir större och större!

David jag älskar dig!


6 kommentarer:

  1. Häftigt det där med åren, arton år senare kan vi meddela att det fortfarande blir bättre för varje år. Fatta när man är sextio :-)

    Ida hälsar till Anna Klara!

    Kram och grattis
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart!!

      Anna-Klara blev jätteglad och säger ... "Skriv, Anna-Klara vill vara med Ida"

      Kram och grattis till er också, som har varandra!

      Radera
  2. Bara fem?!!! Spontant var känslan minst tio, ni hör ju bara ihop! Själva glömde vi att fira vår sextonårsdag i sommar, men jag håller med dig; i hjärtat är det kalas för vår kärlek varje dag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Ja, vi fick ju börja lite "sent" så vi tar igen det med att ha det extra bra istället!
      Fast jag tycker förstås att alla ska ha det extra bra.
      Tänk att det var sexton år sedan vi var uppe i Kolåsen :-) vi har varit med om en del sedan dess ... Ta och fira rejält NU <3<3<3
      KRAM!!!!

      Radera