Jag är så otroligt glad över min nya sjal!

Ni som har träffat mig under de senaste dagarna vet att jag ständigt har haft den på mig ända sedan jag fick den. Varm och skön och mysig för nacke och hals.

Det är Karin E Sondell i Härnösand som har stickat den till mig. Näverstickning kallas tekniken. Min mormor stickade också i näverstickning. Hon förklarade ofta hur man gjorde när man gör just det men även om jag har lärt mig otroligt mycket av henne så gick denna kunskap aldrig in i mitt huvud. Men Karin kan, och nu har hon stickat det till mig!!! TACK Karin, jag är så glad!!

Garnet är ett flerfärgat garn som heter Noro och det är japanskt. Garnet är helt underbart, en blandning av lin, ylle och silke. Varmt, mjukt och med en fantastisk lyster, kan man tänka sig något bättre?? Och så färgerna!!! :-) Hon hittade två nystan till mig annars är det tyvärr i princip omöjligt att få tag i. Hemslöjden har dock ett flerfärgat garn som påminner om detta, det heter Fame trend och är en blandning av ull och lin.

Mormor stickade vantar i näverstickning. Jag hade ett par sådana när jag gick i högstadiet. Plötsligt en vinter försvann en av vantarna. Så tråkigt!! Men som många andra historier har även denna ett lyckligt slut. En vårdag, flera månader efteråt, fick jag plötsligt syn på några bekanta färger i en snödriva vid badhuset hemma i Timrå. MIN VANTE! Den hade legat inbäddad i snö där hela vintern och nu tittade den plötsligt fram i solljuset. Och vem hittade den? Jo, JAG! Sjukt bra, eller hur?

Vanten var förstås blöt och stel men alldeles hel och fortfarande lika fin!