fredag 16 maj 2014

Underbara barn!!!

Tänk vilken gåva de är. Dessa barn! Små, glada, stökiga, virriga och livliga kopior av en själv, underbara vänner. Jo, visst måste de tämjas en aning för att få ordning på ;-). Så de inte springer rakt ut bakom backande bilar på parkeringar, gallskriker när de inte får som de vill, sparkas och slåss eller rycker tussar ur varandras hår när de bråkar. Tänk vad de lever, lever ut!
Orden räcker inte till för att beskriva vad jag känner när jag tänker på dem. Kärlek, tacksamhet ... och så de där moderskänslorna ... det är väl så de kallas? Det där omhuldande och beskyddande känslorna som gör att man helst av allt skulle vilja packa in dem i bomull och vaka över dem dag och natt, för att inget otäckt skall hända dem. Men det går ju förstås inte ... vad skulle de då få för liv? Nej, släpp ut dem bara! Ut i den hårda verkligheten ska de :-S Vilken tur att man inte visste hur svårt det är att vara förälder innan man blev det. För då kanske man inte hade vågat. Man hade inte kunnat förstå hur det svåra kan vägas upp av allt det positiva tusen och tusen gånger om!!!





Min underbara och älskade vän Jonathan, jag har så mycket att tacka dig för!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar