lördag 27 september 2014

Frostnätter med efterlämnad sorg och starka smaker.

Ja, det är inte värre än att mina tomater har frusit. Sladdriga och vissna hänger nu blad och stjälkar, och själva tomaterna är mjuka och frostsprängda. Buskarna har jag fått av Berit. De blev jättestora i den varma sommar som var, både högre och yvigare än själva mig. Jag har haft dem i kruka vid ytterdörren och vattnat rikligt. De har gett skörd hela sensommaren. Supergoda!!

De som hängde kvar var små men vääääldigt många. Och nu är de "bara att kasta bort", tänkte jag. Men min kompis Elisabeth fick en idé!
"Koka dem med kryddor och frys in. Då har du sås till pizzan sedan".
Såklart! Det kostar ju inget att testa. FÖR, kryddan hängde lika sladdrig på busken intill.

Den där kryddan, som ska vara röd om den är färdig, är ju helt otrolig. Den har växt från ett litet frö. Jag fick den som en liten, liten planta. Så har jag bara gett den ny och mer jord, lite gödsel och massor av vatten. Och så blir den till en krydda, som är sååå stark så du kan inte ana. Jo, det kan du kanske ;-). Jag tog en hel och hackade ner i en gryta, och vi kunde knappt äta grytan sedan. Den räckte så långt att vi tog och bjöd in grannarna också. Barnen åt inte.
Fanns all "information" och alla beståndsdelarna till den där kryddan i fröet? Eller har växten sugit upp vanliga Starreds-ämnen ur marken och byggt den där smaken i sina celler? Vilken liten fabrik. Jag är fascinerad. Trots att jag har läst år av biologi på universitetet så förstår jag ingenting. Guds natur övergår mitt förstånd! ... och det är ju inte så konstigt om man tänker efter ... :-)





1 kommentar:

  1. Försöker få tag i dig för att tipsa om dina grejer i Allt i Hemmet. Mejla mig gärna på nella.bergstrom@aih.bonnier.se

    SvaraRadera