Jag känner mig aldrig så liten som när jag väljer en sån där STOR matvagn på mataffären ...

"Jag tycker att du gör det bra som handlar så mycket och håller reda på allt, med två små barn". Kvinnan efter mig i kön nickade instämmande och tillade "Ja, vad snälla och söta de är". Jag log och svarade "Tack! Ja, visst är dom fina!" ... jag avslöjade inte att de egentligen är två riktiga illbattingar, att Nisse alldeles innan hade sylat en glasburk med tacosås i golvet och att Anna-Klara hade suttit i vagnen  inne i butiken och ropat för full hals "BULLE BALLE, BULLE BALLE ...!" när jag inte ville att hon skulle plocka ut buljongtärningarna ur förpackningen. Detta är bara två exempel. Just för tillfället var de ju bara paralyserade av godispåsen som åkte fram på bandet ...

När jag går där med den stora matvagnens handtag uppe under armhålorna så känner jag mig som om jag är på låtsas. Vad ska jag med en sån stor vagn till? Och så mycket mat? Så slår det mig att JAG, lilla jag är mamma i en stor familj, inte större än en normalstor, men ändå. Oj, vilket ansvar! ... dags att växa upp ... här ska handlas! ;)

Och så gick jag där och lekte att jag skulle laga mat och baka bröd ... jag menar jag handlade så att vi kunde baka matbröd och pepparkakshus och så vi kan äta i helgen och till veckan. Jag låtsades till och med ... eller jag menar eftersom jag är så bra (inte alls) på att filéa fisk, så köpte jag en STOR lax på 4,5 kg. Plötsligt ville Anna-Klara gå och inte åka i vagnen som hon brukar. Efter ett tag var hon väldigt trött men hon kämpade på ändå. Till slut sa hon "Mamma, fisken har ögon" ... det kopplade inte för mig så jag fyllde på inlevelsefullt "Ja, och feeeenooor och stjärt, precis som när den simmade omkring i havet" ... "Jag sitter INTE bredvid fisken!" ... aha jag fattar!

Ja, jag blev tvungen att fråga om jag skulle kunna få två till kassar, när jag höll på att packa i alla varor som jag hade handlat. De sex som jag hade tagit räckte inte, åtta fullproppade kassar blev det till slut. Slutsumman spräckte vårt gamla rekord för en helt vanlig veckohandling, men det var bara strax över 2000. Tänk, om vi skulle skippa att baka pepparkakshus och strunta i att äta mat nästa vecka, då skulle vi kunna köpa oss en liten plattTV istället ... och om vi skulle skippa att äta i tre veckor, då skulle vi kunna köpa oss en soffa till vardagsrummet ... men det gör vi ju inte ... så jag är kanske ganska ansvarsfull ändå? ;)

Vi grundade med en korv och pärondricka innan förstås, så vi skulle orka med uppdraget.

Dom är ju ljuvliga!