Alldeles förfärligt bra loppis det där!

Idag åkte vi 1,5 mil åt "fel" håll. Det vill säga, ännu längre bort i från stan, istället för mot stan som vi annars gör när vi ska någon stans. Vi hamnade i Viksjö, och på en loppis där. Barnen sov så vi tänkte att vi passar på, vi rusar in i omgångar. JAG först! :)

Jag forcerade genom rum efter rum, men skannade, naturligtvis, av allt för att inte missa något av intresse. Jag tycket att det gick riktigt fort. Ja, alldeles för fort. Jag hade nog kunnat fyndat rejält, typ köpt upp halva stället om jag hade haft lite mer tid på mig. Men som tur var (tack gode Gud!) kom jag bara ut därifrån med tre små fynd, en grön lampskärm med frans och en liten porslinsburk med lock till mig och en skomakarlampa till David, som han tidigare har önskat sig. Allt tillsammans under hundringen. Så var det Davids och Jonathans tur, vilket gick ännu fortare. Snart var de tillbaka ute i bilen igen. Dags att åka hemåt.

Då visade det sig att mammi hade varit inne lite väl länge på loppisen. Hela bilbatteriet hade nämligen laddat ur, eftersom pappi glömt att stänga av lyset på bilen. Inte ens en liten suck gav bilen ifrån sig, när nyckeln vreds om. Hmmm ... då blir det svårt att starta och åka hem.

David stegade in tillbaka i butiken. Startkablar var tanken, men ut kom han istället med en jättelik karl. Kan ju funka det med ibland?! ;) Arbetshandskarna hade han i högsta hugg. "Nej, nej, vi rullar igång istället" sa han. Det valet borde man ju förstått av enbart hans uppenbarelse. Det var en självklarhet med denna kolossala steglängd! Jag och Jonathan hade inte en chans att hänga med ... när han klev iväg ... puttandes bilen, med David och småbarnen i, framför sig. ... "Vänta! Glöm inte oss, små puttarna!" ... Nerförsbacke? Det behövde knappast han.

Oj, oj, vilken bra utflykt detta visade sig bli. Till Viksjö åker vi nog snart igen!