Häng med i svängarna!

Nu har hönsen verkligen gjort sig hemmastadda här på gården. De går precis vart de vill, de äter på det mesta och de klättrar i träd, dock inte så högt. I förrgår var de till och med på väg in ... sommartid står ytterdörren, vid fint väder, öppen och när jag tittade ut satt tuppen uppe på bron. Hönsen var inte långt där efter, de satt i en liten kacklande klunga nedanför och diskuterade nog om de också var bjudna. Men, NEJ, det var de inte, inte inomhus.

De är väldigt tillgivna och går gärna omkring där man själv är, men de är inte kelsjuka och vill inte att man ska ta i dem. När vi ska åka bort så sätter vi alltid in dem i hönsgården vilket har visat sig bli svårare och svårare. De har ju sin egna herre nu, och dagtid vill de ströva omkring obehindrade. Har vi en tid att passa får vi lägga till minst en halvtimma för att vara säker ... det här med tider är ju redan innan inte direkt vår starkhet.

Jonathan har dock lärt oss att vi ska koncentrera oss på tuppen, såklart! Får vi bara in honom så går det lite lättare med resten.

Tur att jag har mina små drängar med mycket spring i benen. "... de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej,  de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej, är du med på den!? ..." 

Och så när det strax är klart så är det någon liten rackare som smiter ... så då tar vi det en gång till "... de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej,  de rulla de rulla de rulla rulla, de rulla de rulla de rulla de rej, är du med på den!? ..."

Tror ni att det gick denna gång? ... jag menar ... Hur tror ni att snacket går hos dessa två som sitter här i förgrunden?