Jag var inte helt säker på om det var dröm eller verklighet ... ett tag trodde jag nästan att jag hade kommit till himmelriket. Men jag vet nu ... jag var vaken och jag befann mig på jorden, vid en fjällsjö tillsammans med andra väldigt levande och glatt arbetande människor!
Jag vill, men jag kan inte delge känslan jag känner inom mig. Jag orkar inte, i bland blir det bara för mycket av det härliga. Sol, eld, växter, vatten, kokning, doppning, sköljning och tvättning, lyckliga ögon, kantarellsoppa, fjäll, kalla friska vindar och höstens varma färger och så
garn,
GARN, FÄRG, FÄRG!
Att få vara tillsammans med människor som delar ens intresse är stort tycker jag.
Beviset
för att man verkligen förstår varandra visar sig när garnhärvorna skall
delas upp i gruppen. Utan att någon enda en ifrågasätter, räknas varenda millimeter tråd. Inte för att man
missunnar någon annan att få en garnmillimeter mer. Nej, det är för att man
förstår värdet i materialet och vill se till att ALLA ska få så mycket
som möjligt!
23 trådar per färg, fick vi var och en. Dessa, underbara
växtfärgade garner, har vi nu tagit med oss hem för att brodera
med tills nästa gång vi ses. Jag varken kan eller tänker dölja min lycka!
Men HUR ska jag någonsin kunna bestämma mig för vad jag ska göra?! Det finns ju så många möjligheter. :)
.jpg)
Men va fint Anna vart har du varit då?Jag har också växtfärgat och det var såå roligt men de e längesen nu Kram pårä!
SvaraRaderaJämtland vare.
RaderaJa, visst är det ljuvligt! :)
Ja, det var som himlen:) AnnaPanna
SvaraRaderaMen UNDERBART!! Vilka färger... Minns att mamma och grannfrun (som bodde i vårt hus!) brukade växtfärga när jag var liten. Var så spännande att följa med ut i skogen och plocka en massa olika växter, rötter och svampar för att sedan färga. Otroligt verkligen vilka färger det kan bli av helt naturliga... natur... natursaker! :)
SvaraRadera