100 träd i timman ska en sådan där maskin ta ner, kvista av och skära i lagom långa längder som passar på timmerbilen. Det får alltså inte ta en hel minut att skövla ett liv som växt i lugn och ro i 30, 50 eller kanske närmare 100 år.
När man ser sånt här undrar man om det, i framtiden, överhuvudtaget kommer att finnas några träd kvar i det här landet. Det märkvärdiga är att det kommer det att finnas. Då svindlar tanken över hur stora och djupa skogar vi har, hur många träd det faktiskt finns ... man kan inte räkna dem alla.
Jag sluter mina ögon och drar in den ljuvliga doften av nysågat timmer i min näsa. Så öppnar jag mina ögon igen och upptäcker vilken fantastisk utsikt vi får!! :-)
Det här med älgarna är inget skämt från min sida. Ingen överdrift heller. Hela skogsvägen är upptrampad med färska älgspår och det ligger spillning på flera ställen. I fjol när snön hade smält bort fick vi, på några ställen, hoppa fram mellan de fläckar som inte hade älgspillning. I bland sover de på kullen bakom vår ladugård, i dungen som du ser på bilden. Vi kan se legor efter dem där. Den dungen hoppas jag ingen kan röra i alla fall.
En liten ekorre hoppar fram ur granriset och skuttar omkring över liggande trädstammar. Jag tror att den egentligen vill svinga sig mellan trädens grenar. Hoppa från stam till stam, i upprätt läge. Har du hört hur en ekorre låter? Det hade inte jag i alla fall. Jo, kanske ett sånt där smattrande ljud, men den här nästan visslade på något sätt. När jag kom hem slog jag upp på Wikipedia och fick reda på att "
Varningsropet är ett metalliskt "tjiuck"" Kan det ha varit det jag hörde? Han trodde nog att det var jag som tagit hans träd.
Ett liten hopp tändes dock, bland alla skövlingsvåndor, på morgonens skogspromenad. Det verkar som om de lämnar en remsa med träd närmast åkrarna. Då blir vår gran, med kojan under, kvar!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar