... och så rullar det igen ...

Det här är sånt som vissa mammor bara helt enkelt måste stå ut med att få uppleva. Jag lever i stort sett under dödshot av Jonathan som är livrädd för att jag skall sätt stopp för det. Nå ja. I går fick jag i alla fall följa med på crossbanan och se på när han tränade och jag måste säga att jag kände mig inte lika rädd som jag varit förr. Han hade blivit säkrare, det såg mer stabilt ut trots att det också gick en aning fortare ;).

Lite taktiksnack och så fräser de iväg igen ...

Häng med i svängarna!

Nu har hönsen verkligen gjort sig hemmastadda här på gården. De går precis vart de vill, de äter på det mesta och de klättrar i träd, dock inte så högt. I förrgår var de till och med på väg in ... sommartid står ytterdörren, vid fint väder, öppen och när jag tittade ut satt tuppen uppe på bron. Hönsen var inte långt där efter, de satt i en liten kacklande klunga nedanför och diskuterade nog om de också var bjudna. Men, NEJ, det var de inte, inte inomhus.

De är väldigt tillgivna och går gärna omkring där man själv är, men de är inte kelsjuka och vill inte att man ska ta i dem. När vi ska åka bort så sätter vi alltid in dem i hönsgården vilket har visat sig bli svårare och svårare. De har ju sin egna herre nu, och dagtid vill de ströva omkring obehindrade. Har vi en tid att passa får vi lägga till minst en halvtimma för att vara säker ... det här med tider är ju redan innan inte direkt vår starkhet.

Jonathan har dock lärt oss att vi ska koncentrera oss på tuppen, såklart! Får vi bara in honom så går det lite lättare med resten.

Tur att jag har mina små drängar med mycket spring i benen. "... de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej,  de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej, är du med på den!? ..." 

Och så när det strax är klart så är det någon liten rackare som smiter ... så då tar vi det en gång till "... de rulla de rulla de rulla de rulla, rulla de rulla de rulla de rej,  de rulla de rulla de rulla rulla, de rulla de rulla de rulla de rej, är du med på den!? ..."

Tror ni att det gick denna gång? ... jag menar ... Hur tror ni att snacket går hos dessa två som sitter här i förgrunden?

"Mamma jag vill spela ..."

"... jag vill spela det där du ta en och så näe och så är det min tur och så får man lika"

Klart som korvspad att det måste vara memory!

Poppis loppis i Viksjö!

Förra gången vi var där var vi i stort sätt ensamma, men idag var parkeringen proppad. Och det kan man förstå när man kommer in och möts av en så härligt äkta loppis, massor av dammiga pryttlar till låga priser.

Den där provdockan borde man kanske slå till på, det tyckte Anna-Klara också, men inte plånboken. Den kostade 1000 kronor! Den var nog dyrast på stället. Mössan var Anna-Klara sugen på, men den la vi också tillbaka.

Vi gjorde några småfynd i stället. Anna-Klara köpte denna lilla vattenkanna ... "titta vad söööt, mamma!" ... 10 kronor, såklart att hon fick den. Nu vattnar och vattnar hon.

Jag köpte en rolig lampskärm, plastpärlarbete. Jag tror att den kommer att lysa jättefint! Jag har redan tvättat den i yes, nu skall bara foten målas om lite så är den färdig för användning.

Och så köpte jag en hel drös med stickor, strumpstickor och virknålar för 10 kronor. Det måste man ju säga är ett bra pris.
Anna-Klara och jag känner oss nöjda med dagens besök på Viksjös loppis.

1 juli, solsken och morgonvattning med Nisse!

Vad varmt det är idag. Äntligen!

Kan det vara det här som vi behöver? ...  jag tycker att det växer så dåligt i landen. Jag tror och känner så för egen del i alla fall ... att det är dags för lite sommar nu, det är ju faktiskt juli idag.

Så jag säger:

Välkommen kära juli! ... Har du sett värmen så ta och ta med dig den ... juni glömde den visst någon stans ... och vi vill bada nu! ;)

Jag njuter av en nystädad barnkammare ...

... en sådan där njutning som är väldigt härlig och väldigt kortvarig ...

Det gäller att passa på!

Titta vad mysigt jag har det då!

Den här mysigheten kostade mig 19 kronor, på Jula. Vilket återerövrande av livet! Annars är ju livet som småbarnsförälder en aning inskränkt ... men man får faktiskt skylla sig själv om man tillåter sig att vara så begränsad så att man inte ens kan läsa en liten stund på kvällen ... det finns ju läslampor vettja!

Resten av världen kanske redan har en sådan här lampa, och jo, jag visste sedan länge att det fanns. Men själva känslan av att äga och använda en, är en revolutionerande upptäckt för mig. Vilka möjligheter den ger mig! Nu kan jag alltså läsa på kvällen utan att väcka övriga familjen eller tända eld på stället med nattlinnen hängande över glödlampor.

Nu gäller det bara att orka hålla ögonlock och bok uppe och hjärnan mottaglig för textens innehåll ...