"Min lilla mysgubbe!" säger jag ... "NEJ! Ninna Tlätterman" svarar han varje gång, för det är vad han heter enligt honom.

Jag frossar i bilder av en av mina gullungar.
Helt galen och helt underbar är han!

Inspiration.

På broderikursen har vi fått till uppgift att besöka ett museum, en hembygdsgård eller något annat vi kunde tänka oss skulle ge oss inspiration till broderi. Uppgiften innebar också att vi skulle fota och skissa. Jag tänkte att länsmuseet Murberget borde vara en plats som kunde ge mig något så vi gjorde ett besök där, nu i veckan som var.

Hmm ... jag vet inte. Att gå på museum med två små barn är inte direkt något jag längtar efter att göra igen. Jag borde ha förstått det innan. Men ett väldigt mysigt lekrum hade de som barnen lekte sig svettiga i och som gav mig massor med inspiration till att bygga och inreda lek och upplevelserum ... men nu var det ju inte det jag skulle göra.

Den största behållningen för mig var 40-tals köket och kammaren i ett av husen på museiområdet. Husen var egentligen stängda men vi hade tur, en snäll museipedagog släppte in oss så vi fick kika lite. Det gav mig massor av inspiration, till mitt egna hem ... men inte till något broderi ...

Så jag vandrade vidare. Genom "helgon och demoner", genom "forntid", "medeltid" och "modern tid" men inget jag såg väckte någon broderilusta inom mig.

Men så till sist, på det mest oväntade stället, tändes dock ett litet ljus ... på den svartvita utställning med bilder av konstnären Bengt Lindström. I ärlighetens namn måste jag säga att jag aldrig har gillat hans konst, varken hans grälla färger eller hans uttryck, även om jag annars tilltalas av det naivistiska och även själv har ett naivistiskt uttryck i det jag gör. Men dock kläcktes det en idé just där. Det jag fick, för min inre syn, var en form (ett sätt) i vilken jag skulle kunna presentera något som jag egentligen redan har tänkt på här hemma och som jag samlat material till, men som jag inte har vetat hur jag riktigt skall använda. Nu vet jag ... kanske ... spännande va? ... vi får se om jag väljer att "broderar" ut just den idén. ;)

"Galopp, galopp, galopp ..."

Visste du att det är så en häst låter? Det här med "gnägg" och "prrrr" verkar vara förlegat.

Anna-Klara har gjort ett superklipp på Erikshjälpen. Jag var uppslukad av att inte missa något fynd på klädstängerna så jag brydde mig inte så mycket om min dotter som ropade och ropade ifrån barnhörnan. Till sist fick hon dock min uppmärksamhet och då fick jag se min glada lilla unge uppflugen på en häst i vild galopp. Så grymt nöjd! ... för att inte säga totalt förälskad. Jag bestämde mig med det samma och för Anna-klara rådde det inget tvivel om att det skulle bli affär av.

I den här rasande farten hinner jag inte med att blogga ... "hoppla!"

Pumpaskörd, ett tungt men roligt arbete!

I natt har det varit riktigt kallt. Allt i landet hänger slajmigt och tråkigt då det har frusit. Så vi bestämde oss för att tro att pumporna är färdiga nu.

Dom är ju rätt så roliga att plocka in, det blir liksom så mycket på en gång.

De små får vara prydnad i fönstret, även om de är riktigt goda att äta också.

Hösttrivsel!

"Hon måste ha en glad mun!"

En glad mun är beställd och fixad. "Och så måste hon ha tänder" ... men där gick gränsen.

Och medan jag fixade läppen så designade och sydde Anna-klara en kjol av det som fanns kvar på bordet. Knappen hjälptes vi åt med att sy fast, och att trä i tråden i nålen. Men resten klarade hon helt själv.

Men när kjolen var färdig tittade hon på den och sa ... "det är en sån där som man ska ha på ´amren´ när det är kallt" ... jag har fått en pulsvärmare!

Mamma är imponerad och Anna-Klara själv är minst sagt rånöjd. ;)

Lilla Rosa.

Hon måste ju få en presentation i färdigt format också.
Här är hon på tåget, på väg hem, med väskan full av garner. En mycket harmonisk och stillsam figur, men med glimten i ögat, märker den som bemödar sig att lära känna henne :).

Uppgiften var trasdocka. En sådan gör man väl av någonting gammalt?

En avklippt socka blev en poncho (jag nålfiltat en liten turkos kant), en gammal strumpa fick bli till ett par strumpbyxor, en kjol fick hon av ett jeansben (på vilket jag broderade fritt), tröjan är sydd av ett linne, en "avklippt tå" blev till en hatt på huvudet och lite restgarner gav ett par skor. Inget köpte jag nytt även om en del av resterande material var oanvänt innan Rosa blev till.

Munnen, den kom aldrig. Jag försökte men fick inte till den som den skulle vara. Hon är en söt och glad varelse, men en söt mun blev snörpig och en glad mun blev liksom larvig ... hmm ... jag känner att jag måste försöka igen.

En superrolig uppgift tycker jag!

Värsta färglada veckoslutet!

Jag var inte helt säker på om det var dröm eller verklighet ... ett tag trodde jag nästan att jag hade kommit till himmelriket. Men jag vet nu ... jag var vaken och jag befann mig på jorden, vid en fjällsjö tillsammans med andra väldigt levande och glatt arbetande människor!

Jag vill, men jag kan inte delge känslan jag känner inom mig. Jag orkar inte, i bland blir det bara för mycket av det härliga. Sol, eld, växter, vatten, kokning, doppning, sköljning och tvättning, lyckliga ögon, kantarellsoppa, fjäll, kalla friska vindar och höstens varma färger och så
garn, GARN, FÄRG, FÄRG!






Att få vara tillsammans med människor som delar ens intresse är stort tycker jag.

Beviset för att man verkligen förstår varandra visar sig när garnhärvorna skall delas upp i gruppen. Utan att någon enda en ifrågasätter, räknas varenda millimeter tråd. Inte för att man missunnar någon annan att få en garnmillimeter mer. Nej, det är för att man förstår värdet i materialet och vill se till att ALLA ska få så mycket som möjligt!

23 trådar per färg, fick vi var och en. Dessa, underbara växtfärgade garner, har vi nu tagit med oss hem för att brodera med tills nästa gång vi ses. Jag varken kan eller tänker dölja min lycka!

Men HUR ska jag någonsin kunna bestämma mig för vad jag ska göra?! Det finns ju så många möjligheter. :)