Första riktiga köldknäppen

 - 22,4 grader ute och inte + 22,4 grader inne ...  nej kallare än så ... brrrr ...  Men med eld i spisarna, dubbla flisar och en drömmande blick, ska vi nog fixa detta! :)

Igår var jag och David så tacksamma över att det har varit en så mild vinter. Första elräkningen var ju överkomlig. "Skönt!" Men vi kanske inte ska slappna av riktigt ännu, vi vet ju faktiskt inte vad februari har att erbjuda. Förbereda sig på lite kallgrader är nog bra ändå.

Upp ur hushållsträsket - identifiera behov!

Japp, då kör vi igång då! Första kapitlet är läst och jag inser åter igen att boken är som skriven till mig. Synd att jag haft den i bokhyllan i tio år ;)

Vissa saker kan ju te sig som grundläggande och självklara. Som till exempel att: "ju färre prylar desto lättare att hålla ordning". Så sant! och så bra att bli påmind om! Annat som kan vara bra att bli varse om är att: "Idéer om förändring som aldrig blir till verklighet och ambitioner som inte uppfylls gnager på självkänslan". Ja, vi får se om jag lyckas lägga mig på en rimlig ambitionsnivå den här gången då ...
Och så det som gör att boken tycks vara skriven till mig: "Vissa projekt borde gå i graven direkt. Omfattande omklädningsprojekt av möbler, ombyggnadsprojekt, odlingsprojekt, komplicerade sorteringsprojekt gläfser en bara i hälarna om de inte utförs direkt." För här sitter jag i en soffa, som har väntat på klädsel ända sedan jag köpte den för åtta år sedan. Borde jag alltså lägga ner projektet? Men odla det vill jag i alla fall, det tänker jag göra! Inget stoppar mig!

LAGOM NIVÅ!

... är alltså första utmaningen. Och första uppgiften, i boken, det var att identifiera familjens behov. Jag presenterar inte alla våra behov här. Men en liten glimt av småbarnens och mina vardagliga behov här hemma kan ni få.

Ambition: Fungerande vardag här hemma.
Jag har försökt bena upp våra behov. Jag har delat in dem i olika områden; mat, kläder, tvätt och bad, utelek, innelek, pyssel/spel/pussel, jag har nog missat något ... till exempel ved och värme ... men då lägger jag till dem sedan. Jag har spånat på vilka behov vi har i de olika situationerna och antecknat. Det är alltså inte supergenomtänkt.
Gemensamt för alla dessa områden är behovet av SMIDIGHET! eftersom jag vet av erfarenhet att allt måste gå snabbt och smidigt. En bara lite för lång väntan eller ett felsprång kan orsaka kaos som i sin tur kan vända upp och ner på resten av dagen.

Jaha, då var det gjort ... eller då återstår det bara att få det gjort ... Jag får väl koncentrera mig på ett område åt gången.
Lagom nivå? Det återstår att se. Jag känner mig redan helt utmattad. ;)

Nu ska jag läsa nästa kapitel innan jag fortsätter ... så att jag inte riskerar att "börja i fel ände".

Upp ur hushållsträsket!

... är titeln på en bok som jag fick av syster Karin för ett antal år sedan. Undra vad hon tänkte? ;) Undra var boken är? I vilket fall är den välbehövd och BARA måste fram NU!

Ur alla våra bokkartonger, totalt utan struktur, lyckades jag alldeles nyss nosa fram den. Det kan vara min förmåga att "aldrig ge upp" (Jonathan har sagt det) som gör att jag kommer att överleva även denna gång.

Jag slår upp första sidan och inser att enbart inledningen räcker för att inspirationen skall rinna till. Den är klockren! Om det har skrivits en bok i detta ämne måste det betyda att jag inte är ensam i min situation. Hoppfullt!? :)

"Hushållsträsket kallar jag den situation som uppstår då ansvariga personer i ett hushåll har förlorat kontrollen över alla pinaler som man samlat på sig och till dem hörandes stök och smuts. Allt tornar upp sig blir till en nenda röra och varje gång man försöker åtgärda börjar man i fel ände. De dagliga bestyr som man med nöd och klarar av blir snart bara en oändlig räcka av trista, repetiva, segdragna uppgifterhelt utan charm som man snart lär sig själv och minderåriga hushållsmedlemmar att hata. Och man tycker att all ens lediga tid går åt till disk och tvätt och städ, disk och tvätt och städ i all oändlighet." Lotte Wellton, Upp ur hushållsträsket

Ni som känner mig VET ... det är ingen överdrift, det är heller inte något skämt, även om jag själv kan skratta åt det. Denna bok är behövlig för mig. Och ni som känner mig ännu lite mer vet att jag egentligen kan ha ordning och tycker mycket om sturktur. Att jag kräver kontroll på läget och att den oordning som jag själv är med och skapar därför blir till en otroligt stor stress för mig.

Jag måste helt enkelt upp ur hushållsträsket!

Så nu ska jag gå runt i huset, sådär som Arga Snickaren brukar göra, och titta på allt som måste göras. Jag ska räkna efter hur lång tid det kommer att ta att fixa allt. Så tänker jag att jag kan rensa upp/fixa till ett litet område varje varje dag, och på lördag och söndag kan vi hjälpas åt och ta ett större projekt. Då kommer jag att upptäcka att det kommer att ta fyra och ett halvt år! Tänk då ska vi jobba varendaste eviga dag! Och det är enbart lösa ting vi ska strukturera ... inte renovera. Undra om pusslen ligger kvar i sina plastpåsar då? ;) De som Anna-Klara och morfar sorterade i måndags.

Nej, o så inspirationsdödande. Nu ska jag koka en kopp kaffe istället och läsa boken! ;)

Nu är allt på plats ... förrutom det som står i boden i Bandsjön och allt som finns i alla uthus i Vänna, och så det i Lokan förstås ... Jag förstår inte vart allt kommer ifrån?

Så här såg vår övre och undre hall ut i går kväll när jag kom hem ifrån veckans arbetsresa till Sundsvall/Timrå, vid niotiden. Ja, det är massivt hela vägen in. Jippiiiii ... ?

JO! jag är mycket tacksam för hjälpen! Alla dessa saker har stått i ett förråd på Davids arbete, jag har verkligen saknat och behövt vissa av dem. Hur nu det kan vara möjligt? Jag har funderat och våndats över hur och när vi ska lyckas flytta hem allt. Så det här är ju fantastiskt! Jag har tjatat, och tjatat, och tjatat på David att han, lite då och då, ska ta med en kartong hem. Då kanske det går, har jag tänkt. Nu fick jag så jag teg. Allt på samma gång! Ja, jag blev stum i både armar och ben.

Någon som undrar vad vi har i alla kartonger? En legitim fråga. Jag kan bara svara, att "det undrar jag med". Men jag vet att alla dessa saker är fullkomligt utan ekonomiskt värde, med andra ord helt ovärderliga!! ;)


HJÄLP!

Pyssel med pussel!

Morfar, Nisse och Anna-Klara sorterade ALLA spel och pussel i måndags.

De lade dem i olika plastpåsar och satte en klämma på, så att de inte skulle blandas igen.

Ett sådant arbete kan var tidsödande eftersom vissa pussel måste läggas ett antal gånger av vissa, och flera spel måste spelas med någons egendiktade regler. ;)

I dag var det ordning och reda när det skulle pusslas. Men vet ni vad det bästa är? Allt är komplett, härligt va?! :)

Ny vecka, nyfyllt kylskåp!

Det liknar nästan mejeridisken på Ica när man kollar in.

Här ska vi inte behöva gå hungriga. Allt det viktiga är på plats, mjölk, fil, smör, ägg och lite annat. Sån fantasi har vi! ;)

Nu har Milko, vårt mejeri, köpts upp av Arla. Vad innebär det? Jag vet inte riktigt, men jag känner på mig att jag inte gillar det i alla fall. Tidigare har jag, så långt det har varit möjligt, varit noga med att handla Milkoprodukter. För att gynna våra bönder här i trakten. Jag är mån om att vi ska behålla ett öppet landskap och ett levande jordbruk även här i Västernorrland.
  
Jag handlade tydligen inte nog mycket ;(

Jag minns när jag var liten, och vi skulle åka till min faster några kilometer (kanske en mil) bort, då tävlade alltid jag och min storasyster Maria om vem som kunde räkna flest djur på sin sida av vägen ... den sida man satt närmast. Överallt gick kor och hästar och betade. Maria vann för det mesta, jag undrar om hon inte visste på förhand vilken sida hon skulle välja ;))). Nu ser man inte en ko så långt ögat kan nå. En och annan häst finns dock.

Men vem vet, jag är inte så insatt i frågan om mejeriihopslagningar, det kanske är något som blir till det bättre i förlängningen? Hmmm ... ?

Alldeles förfärligt bra loppis det där!

Idag åkte vi 1,5 mil åt "fel" håll. Det vill säga, ännu längre bort i från stan, istället för mot stan som vi annars gör när vi ska någon stans. Vi hamnade i Viksjö, och på en loppis där. Barnen sov så vi tänkte att vi passar på, vi rusar in i omgångar. JAG först! :)

Jag forcerade genom rum efter rum, men skannade, naturligtvis, av allt för att inte missa något av intresse. Jag tycket att det gick riktigt fort. Ja, alldeles för fort. Jag hade nog kunnat fyndat rejält, typ köpt upp halva stället om jag hade haft lite mer tid på mig. Men som tur var (tack gode Gud!) kom jag bara ut därifrån med tre små fynd, en grön lampskärm med frans och en liten porslinsburk med lock till mig och en skomakarlampa till David, som han tidigare har önskat sig. Allt tillsammans under hundringen. Så var det Davids och Jonathans tur, vilket gick ännu fortare. Snart var de tillbaka ute i bilen igen. Dags att åka hemåt.

Då visade det sig att mammi hade varit inne lite väl länge på loppisen. Hela bilbatteriet hade nämligen laddat ur, eftersom pappi glömt att stänga av lyset på bilen. Inte ens en liten suck gav bilen ifrån sig, när nyckeln vreds om. Hmmm ... då blir det svårt att starta och åka hem.

David stegade in tillbaka i butiken. Startkablar var tanken, men ut kom han istället med en jättelik karl. Kan ju funka det med ibland?! ;) Arbetshandskarna hade han i högsta hugg. "Nej, nej, vi rullar igång istället" sa han. Det valet borde man ju förstått av enbart hans uppenbarelse. Det var en självklarhet med denna kolossala steglängd! Jag och Jonathan hade inte en chans att hänga med ... när han klev iväg ... puttandes bilen, med David och småbarnen i, framför sig. ... "Vänta! Glöm inte oss, små puttarna!" ... Nerförsbacke? Det behövde knappast han.

Oj, oj, vilken bra utflykt detta visade sig bli. Till Viksjö åker vi nog snart igen!