En söndagsförmiddag.

Det var en klar med ganska kylig söndagsmorgon, så Anna-Klaras favorit, vintermössan, åkte på. Gamla lite uttjänta vinteroveraller är ju perfekt att ha i leran under tidig och småkall vår, så den åkte också på, som vanligt. Köpt på Erikshjälpen, så bra!

Nu började vi inte dagen med att fika, men den bilden passade ju så bra att sätta på toppen, som kronan på verket. Pappas nybakade limpa var det dessutom som bjöds.

Så här startade dagen egentligen ... Jonathan tog spöet och gick ner till sjön för att fiska, jag och Nisse gjorde honom sällskap ner. Vi tänket hämta material för att kunna fläta en liten rabattkant. David och Anna-Klara bytte däck på bilen.

Vi nöp materialet i dikeskanten, sälg, sådant som växt upp i fjol och som de skär ner med en sån där hemsk maskin, med snurrande kedjor, varje år. Så jag hoppas att vi inte gjorde någon skada.

När Anna-Klara fick se vad vi gjorde ville hon också vara med. Och Nisse tog istället hennes plats, som pappas hjälpreda vid däckbyte.

En liten kant fick vi till omkring vår flaggstång. Med lite prunkande växtlighet där innanför kan det nog bli bra. Vi planterade dit två aklejor som vi fått på vår arbetsbytardag. I Sofias blogg kan du läsa om den.

Nu måste vi bara försöka få till lite gräsmatta runt omkring också. Sådan där gräsmatta som man köper och bara rullar ut, vad kostar den? ... och får man köpa det om man bor på lantgård? ;) Det vore ju så oerhört praktiskt! :)

Knåda gubblera, kanske är en lite underskattad hobby?

Fast inte i vår familj. Det är nästan ett undantag om burken med lera INTE står på köksbordet.
Det är förstås för det mesta barnen som "degar" ... men mammor kan också ;). Och det är ju så roligt!

Tänk vad konstigt och tråkigt det är att, så fort man blir vuxen, måsta göra allt så seriöst. Att bara rita en teckning eller baka till en lerfigur med enda ändamålet att ha lite kul, det hör inte till vanligheten. Jag är så tacksam över att jag får vara med mina barn, för tillsammans med dem får jag utlopp för allt det där roliga utan att det är märkvärdigt på något sätt. Så hos oss ritar och degar både vuxna och barn för fulla muggar och helt utan uppoffring.

Nu tycker jag verkligen inte att man behöver ha barn för att göra sådant. Men det blir ju liksom lite mer naturligt att sitta och leka med gubblera på fredagskvällen om man har ett litet sällskap bredvid. I dag kunde jag dock inte slita mig, trots att barnen var nöjda. Jag ville mer! Inte ens när David kom hem gav jag upp ... jag var bara tvungen att fortsätta, jag hade ju fått en så bra idé! En jättfisk! med stora ögon och gröna fenor. David fick packa upp matkassar, hacka grönsaker och duka, medan jag lekte vidare. Någon gång ska det väl vara en mammas tur också?

Bra modellera i många fina färger, det köper du billigt på biltema. Jag vill inte göra reklam för biltema, men jag vill tipsa er om en rolig familjesyssla!

Och du ... steka köttfärsen det hann jag med ;) ... och diskat, det har jag också gjort ... Trevlig helg allihop!

I bland får man ju faktiskt vara tacksam över att det regnar ...

... som till exempel i dag ... för annars hade inte den här härligt glada kappan kommit på besök till oss. Nu fick den vara med och sprida lite värmande solskenskänslor. Sånt är ju alltid lite roligt ... även för den som får chans att göra det, menar jag.

Fast naturligtvis var det, det som fanns i och vid sidan av den som egentligen gjorde oss så väldigt glada, när de plötsligt stod på vår trappa.

Återkommanden är ju alltid lika uppskattade!

En liten bläckfisk är förverkligad :)

Det skulle bli en mamma Mu, men så upptäckte hon att det var ju en bläckfisk vi hade gjort! :)

Lika roligt varje gång. Och helt omöjligt att tänka sig att man kan göra en paus i arbetet och fortsätta nästa dag. Nej, nej, klart ska det bli genast. Vilken energi! :)

Barnens bästa pizza.

Alla kan väl baka en enkel pizza, men jag talar ändå om hur vi har gjort.

En pizzadeg på 25 gram jäst, 2,5 dl vatten, 0,5 tsk salt, 2 msk olja och 6 dl mjöl, rörde vi ihop. Den fick jäsa en stund i bunken, men den kan egentligen jäsa direkt på plåten också, medan man fixar fyllning.

Vi kokade en pizzasås på tomatkross, en buljongtärning, timjan och basilika. Så kavlade vi ut degen, bredde ut pizzasåsen, riven ost, strimlad skinka, salami och paprika. Överst la vi tjocka skivor av mozzarella ... mmm massor av mozzarella.

In i ugnen på 225 grader, och efter 20 minuter ut igen. Så toppade vi  med lite ruccola, som Sofia lärde mig när vi var och handlade senast. Mycket gott, eller som Anna-Klara sa ... "det var gott med dom här löven på pizzan".

Mmm ... ät och njut!

Sköna maj välkommen!

Och välkommen du väldigt vanliga vardag också.

Vi är inne för frukost nu. Fast egentligen blev vi tvungna att gå in för Nisse blev så rädd för en humla. Vår första humla för säsongen! Oj ,vad somrigt det kändes.
"Humlor är inte farliga" försäkrade jag, men det spelade ingen roll. "Det är bara en pappahumla" försökte Anna-Klara trösta, det var väl det snällaste hon kunde tänka sig :). "Hur vet du att det inte är en mammahumla?" undrade jag "för mammahumlan är ju hemma med barna" kontrade hon genast. Absolut självklart!

Så vi fortsätter inne en stund, med lite olika sysslor, Anna-Klara har just ritat ett hönshus. Nisse har, förutom att varit så här mysig som på bilden, just planterat om en av pelargonerna i köksfönstret. Det var mindre uppskattat av hans mor.

Overaller och stövlar står dock utryckningsförberädda i hallen. Det är ju det här med att andan måste falla på ... min har redan gjort det, ständigt, men jag måste förstås vänta på resterande del av sällskapet också ...

Grattis lilla ÄLSKLING!

Nisse gjorde som man bör på sin födelsedag, steg upp i tid. 4.43 slog han upp sina små runda solar. Våra liknade mer släckta lanternor när vi masade oss upp. Sång och paketöppning tog vi i soffan i vardagsrummet. Först såg han lite förvånat bortkopplad ut när vi sjöng. Han funderade. Vi som hade pratat så om att den här dagen skulle komma. Men sedan förstod han ... paketen var till honom!! Han satt i mitt knä och jag kunde känna hur varenda muskel i hans kropp arbetade medan han intensivt rev av alla papper. Lycka!

Dagen gick sedan i sömnens tecken, då andra tröttisar, sömngångare och småsjuklingar kom på besök. Vi hade ju suttit brasvakter lite var stans kvällen innan. Men barnen var glada i hågen och partajade obehindrat. En härligt avslappnad födelsedagsbjudning var vad det blev. Jag tror och hoppas att alla var nöjda.

Nisse har i alla fall varit på strålade humör hela dagen, båda ljusen blåste han ut i ett hujj, och jag tror nästan att jag kan se att han är ett år äldre idag. Han kostade till och med på sig att säga "bärgarn" i stället för "brumbrum" när han lyckligt nog fann en liten blå-grön bärgningsbil, med stora vita framtänder, i ett av sina paket. Favoriten för dagen. Nu sover han sött med sin nya "bärgarn" i handen.

Min älskade lilla tvååring!