fredag 27 april 2012

Är det avundsjukan som smetar kring mina stövlar?

Det här med att "gräset är grönare hos grannen" enbart skulle vara en föreställning, född av avundsjuka, det köper INTE jag.

Vad då avundsjuk? ... jag tittar åt höger, där står grannens stuga, lite upphöjt, torrt och fint. Jag gluttar neråt svärföräldrarna, jodå nog ser det torrt ut där med. Och hos grannen framför då? Som jag trodde, lika där ... det är ju bara kul ... för dom ... verkligen ... hehe

Skulle jag känna avundsjuka? ... kanske lite då. Men det är ändå inte i stunder som ovan, som den gör sig mest påmind, och jag vill bestämt hävda att, om den finns där, inte är av missunnsamhet.

Nej, den når, i sådana fall, sin topp när jag är i min ensamhet, långt ifrån åsynen av gröna gräsmattor, gruffar ner mig i leran här inomhus. Medan jag vadar omkring ibland kokorna i hallen, när jag mockar i tvättstugan och när jag måste skrapa av fotsulorna innan jag tar steget in i köket, var gång jag passerat hallen. När jag ska ta på min jacka och märker att den, fläckvis lite mer grådassiga tonen erinrar om att den, förmodligen har hängt bredvid en lerdammig barnoverall. När jag rasslat fram över golvet med dammsugaren eller svept med moppen ... och jag märker att dammet ändå finns kvar. Att det liksom tycks krypa upp, genom porer, ur hallmattan. Det är då.

Det händer förstås att den förföljer även utanför husets väggar. Som när vi stiger ur bilen, i solen, i ljuset, inne i stan, i bland andra glansigt välpolerade och färgstarka människor och känslan av "här kommer VI!" plötsligt finns där. Liksom som en påklistrad "pepp" till mig själv "... VI! ...  jag och mina barn ... och jojomensan VI är lite mer grå och dämpade i kulören i vår familj, sådana är VI, för VI prioriterar annat!" ... typ lera och sånt ...

Avundsjuka i stora mått vill säga. Den väller fram, väller upp ... men ... den tycks liksom ändå inte räcka till för att förverkliga själva föreställningsbiten i uttrycket om grönare gräs. Eller?

"Det ÄR en föreställning" tänker jag lite monotont, meditativt, hoppfullt och sänker sakta blicken ...


... hmm gräsmattan har väl en lite mer vällingliknande konsistens här hos oss ändå va?

Konstaterat ... det är på riktigt.


2 kommentarer:

  1. Hi hi! :) Grått är flott... ni är välkomna hit för att plaska på vår gräsmatta, då kanske det känns lite bättre sen. Jag menar, ni är inte helt ensamma med er lervälling...

    SvaraRadera
  2. Vi kommer på lördag!
    ... och JA! det är förstås så jag ska peppe mig .. "grått är flott" ;)

    SvaraRadera