Idag kändes det sådär igen ... som att alla stirrade på mig!

Jag kom just hem ifrån affären. Jag var där helt själv ... alltså utan hela min armé ... av två små barn. Ser jag konstig ut på något sätt? "Har luggen hamnat på sned eller mascaran runnit?", "Rör jag mig underligt?", "Handlar jag konstigt?", "Har jag pratat för mig själv?" börjar jag undra. "Ser jag ut som en bov?" kan jag också tänka när jag sneglar ner mot mina utputande, av vantar, telefon, börs, nycklar, extrablöjor, tvättservetter ... med andra ord välfyllda, fickor. Så maler jag ner mig själv genom allt knäppare och knasigare funderinga ...

Ibland ruskar jag om mig själv, vaknar upp, ser mig omkring och tänker att ... "jag kan väl ändå inte verka underligare än hon där? ... och hon får gärna se ut så där för mig, det lägger minsann jag mig inte i" eller "jag är väl inte ovanligare än den där, helt vanliga, mamman där borta" eller "jag kan väl inte ha konstigare frisyr än den där människan där borta" ... och så känner jag mig, för en stund, precis som en av alla andra ;).

Hur många och konstiga tankar faller innanför ramen för normalt? Det kan man också fundera på. Kan det bara vara så att det är en följd av en väldigt god fantasi? Fantasi är ju bra att ha har man hört ... men ... hmm?

När jag beklagar mig för David så säger han ... "det är ju bara för att du är så snygg, som dom tittar" ... men mig lurar han inte, jag vet ju att han är partisk i frågan ;). Jag är dock både smart och tacksam och låter honom därför leva i tron om att det så är fallet ;) ... eller jag blundar och fortsätter att själv leva i tron om att han tycker att så är fallet. För ... hmm ... visst hörs det en viss ton av ironi i hans uttalande? Han säger det liksom lite skämtsamt sådär. Och hur ska jag egentligen tolka det?

Idag upplyste Jonathan mig om att "du har näshår mamma" ... "VA? står det ut?!" ... undrade jag genast och oroligt ... "eller måste du kolla IN i min näsa för att se det?" lade jag hoppfullt till. Det kanske var näshåret som de såg i dag på affären?! Alltså hur noga måste folk titta?

Jag kan bara konstaterat att, om jag är skapad med näshår är det väl meningen att jag ska ha näshår. Så jag gjorde nog rätt som jag gjorde idag på affären. Slog bort alla knäppa tankar, slog ihop mina klackar och vankade rakryggad vidare med min vagn, nynnande på den melodi som ljöd i bilens högtalare på väg till affären och som fastnat i min hjärna ...

"... han letar efter blad och efter rötter, för han är ve-ge-taaaa-rian. Men stadens gator är för hård för gåsafötter. Det växer inget gott i stan ... God dag herr Gås! kvack, kvack, kvack. Hur mås herr Gås? kvack, kvack ..." ... ;)




Bilden är från en bok som är Anna-Klaras ...