Sköna maj välkommen!

Och välkommen du väldigt vanliga vardag också.

Vi är inne för frukost nu. Fast egentligen blev vi tvungna att gå in för Nisse blev så rädd för en humla. Vår första humla för säsongen! Oj ,vad somrigt det kändes.
"Humlor är inte farliga" försäkrade jag, men det spelade ingen roll. "Det är bara en pappahumla" försökte Anna-Klara trösta, det var väl det snällaste hon kunde tänka sig :). "Hur vet du att det inte är en mammahumla?" undrade jag "för mammahumlan är ju hemma med barna" kontrade hon genast. Absolut självklart!

Så vi fortsätter inne en stund, med lite olika sysslor, Anna-Klara har just ritat ett hönshus. Nisse har, förutom att varit så här mysig som på bilden, just planterat om en av pelargonerna i köksfönstret. Det var mindre uppskattat av hans mor.

Overaller och stövlar står dock utryckningsförberädda i hallen. Det är ju det här med att andan måste falla på ... min har redan gjort det, ständigt, men jag måste förstås vänta på resterande del av sällskapet också ...