"Hon måste ha en glad mun!"

En glad mun är beställd och fixad. "Och så måste hon ha tänder" ... men där gick gränsen.

Och medan jag fixade läppen så designade och sydde Anna-klara en kjol av det som fanns kvar på bordet. Knappen hjälptes vi åt med att sy fast, och att trä i tråden i nålen. Men resten klarade hon helt själv.

Men när kjolen var färdig tittade hon på den och sa ... "det är en sån där som man ska ha på ´amren´ när det är kallt" ... jag har fått en pulsvärmare!

Mamma är imponerad och Anna-Klara själv är minst sagt rånöjd. ;)