Här står vi uppradade ...

... lika stiliga och välmående som kålplanten som vi snart skall sätta i jorden. Passa på att njuta av synen ;-)

Fort var det gjort! Det är bara som vanligt när man har två små hjälpredor.
Jag hör mig själv hela tiden ... "ÅH, NEJ!" ... "STOPP!" ... "VÄNTA!" ... "AKTA!" ... tröttsamt. Men det är ju liksom kul om planten åtminstone har några blad och lite rotsystem kvar när man är klar. Och att inte alla plantor är planterade på en och samma kvadratmeter.

Och jag tycker att de är jätteduktiga! Jag måste tänka att det får liksom bli som det blir. Raka rader, lagoma avstånd och perfekta gångar tar vi ett annat år. Vi får vara glada för varje kålhuvud som knyts ihop.

Bland det roligaste jag vet är att anlägga grönsaksland!
Ett nytt skapande varje år. Med utgångspunkt från vad som ligger under mina fötter, de så de små, små fröna som snart skall pillas ner och vattnet, ljuset och värmen. Jag undrar bara hur mycket ogräs som kommer att slå rot och vilja konkurrera i den här nybrutna jorden? Svärfar har hjälpt mig att fräsa och fixa. Helt fantastiskt bra!


Åh, så spännande det är att se vad det blir av det hela!