måndag 12 augusti 2013

En mormor är förstås nödvändig i de flesta sammanhang

I går bar jag och mamma in vävstolen. Den vävstol som jag räddade från att hamna på soptippen, när dess förre ägare skulle flytta. En släpvagn och en svåger hade jag till hjälp. Tänk vilken tur att man ibland råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och att man dessutom vågar klämma ur sig det man tänker och känner. "VA? Ska du ha den här mormorgrejen?" frågade en av flyttkillarna lite spydigt, han tyckte att han var väldigt rolig. Det enda roliga enligt mig, var att jag fick en vävstol med mig hem på kärran. Överlycklig! Nu får jag väl öva mig så att verkligen kan bemästra den när jag så småningom blir en mormor.

Den här vävstolen är absolut alldeles riktig, komplett, stadig och bra. Den är dessutom jättesöt, den tar inte mycket plats och den blir perfekt att väva dukar, gardiner och annat roligt i.

Han hade kanske lite rätt ändå den där killen, för jag behövde förstås en mormor för att komma igång. Vi "drog på en rumpa" som vi hade sedan förut, det är så det heter när man sätter i varp i vävstolen. Allt det där har jag hjälpt mamma med förr, men man kommer inte ihåg allt mellan varven och man måste vara två för att utföra det arbetet, tror jag. Sedan "solvade" vi ... dvs vi petade in alla varptrådar i trådarna som sitter i tramporna så att rätt trådar åker upp och ner när man trampar ner pedalerna, det har med skälet att göra som du förstår. Och så in med alla trådar i skeden som sitter i bommen. Och till sist knyta fast och veva runt och greja.

Sedan var det bara att sätta i gång. OJ vad sneda och vinda kanterna blev till en början, men ännu mera OJ vad ROLIGT det var!

Jag bara övar mig nu, men tycker att det är lika bra att göra något roligt och fint på samma gång. En randig kudde i röda och rosa lininslag, blir mitt första projekt.

Här står den nu, min lilla skatt! Ja, den kom inte längre in än till hallen. Dubbeldörren in till salen, där jag tänkt ha den, var lite barrikaderad för tillfället. Men som tur är lever min make med devisen ... "a happy wife is a happy life!" så då måste han ju tycka att en vävstol i hallen bara är väldigt bra ... ;-)

1 kommentar:

  1. Du är fantastisk! O familjen kan ju vara nöjd för du sitter ju mitt i huset och inte bortgömd i något hörn... Min morfar tyckte nämligen inte om när mormor kom igång och vävde för då "försvann" hon ini vävstugan... Kram

    SvaraRadera