lördag 17 augusti 2013

Ett litet steg närmare självhushåll.

Varning! Detta är inget för vegetarianer och köttkänsliga. Men betydelsefullt för den som bryr sig om hur djuren mår och behandlas.
Ni kan vara lugna ni andra också, det får bli ett bildlöst inlägg. Även om jag har en hel del bilder, från det jag tänker berätta om, som jag tycker är riktigt vackra. Och bilder på livs levande små söta lamm vill man inte heller se i detta sammanhang :-(

Vi har alltså slaktat våra första lamm i veckan. En mycket lärorik dag med hårt arbete. Vi gjorde det här hemma på gården, med en mycket erfaren granne som hjälp. Eller hjälp och hjälp ... det var han som gjorde jobbet och vi som möjligtvis hjälpte till. Slaktaren berättade att djur som man skickar iväg för slakt kan få stå upp till en vecka, utan mat, på en slaktbil. Tätt tillsammans med andra djur. Det vill jag inte ställa upp på. Våra djur fick äta gräs, andas frisk luft och skutta omkring bland stock och sten, ända tills den stund det var över. Ska jag fortsätta att ha djur, som ska gå till slakt, så är det just precis så här jag vill att det ska gå till.

Jag var inte med på själva dödandet, men alla andra moment. Det kändes som att just dödsögonblicket skulle bli för mycket för mig. I övrigt klarade jag det bra, nu tänker jag på det känslomässiga. Jag visste hela tiden att baggelammen skulle gå till slakt, och av den anledningen har jag nog inte upprättat någon relation till dem. Mammorna tycker jag det skulle kännas mycket värre att behöva ta bort. Tur att det inte ska ske på mycket lång tid.

Jag har dessutom bestämt mig för att ta hand om skinnen på egen hand. Jag ante i förväg att det skulle innebära en hel del jobb, men förstår nog inte riktigt ännu hur mycket slit det verkligen kommer att medföra. Jag vill verkligen lära mig!!! Jag vill ta hand om hela djuret. Bilder på detta lär jag nog visa er senare.

Idag har vi styckat. Vi hjälpte först svärfar med ett av hans får och fick då se hur det skulle gå till. Sedan styckade jag och David vårt egna. Nu doftar det gott ur ugnen, en liten provbit steks bland vitlök och timjan där inne.

Okej då. Bild på ostekt mat klarar ni väl av? ;-)

Just precis, ett litet steg närmare självhushåll är vad det är. Det känns så underbart!


1 kommentar:

  1. Självhushåll och mat som mått bra innan man äter den är verkligen lycka!

    SvaraRadera