tisdag 11 september 2012

"Huvudsaken är att man håller sig flytande och att man lär sig att njuta av det som ÄR livet"

Någon som jag tycker mycket om, sa till mig idag ... "Men du Anna! Om man bakar bullar, då håller man sig inte bara flytande, för då simmar man och då kan man inte baka samtidigt. Rubriken stämmer inte inte! ... grrr ..."

Men jo, det gör den visst!

För att jag ska hålla mig flytande måste jag bry mig om det jag tycker är väsentligheter. Mitt i alla krav och alla mina tankar om tillkortakommanden måste jag få ägna mig åt det som jag tycker om, det som ger mig livskvalitet, för det gör att jag flyter upp.

Jag ska ta ett exempel:
För någon är det viktigt att man har ordning och reda. Man städar och gör fint. Kläderna förvarar man strukna i garderoben. Superlätt att hitta, så skööönt. Ett ordnat hem ger njutning och ro. Toppen!

Mina kläder ligger, nytvättade men dock ostrukna, huller om buller på en säng som vi inte använder. Det är bara att grabba åt sig ett plagg, enkelt! ...? Strykbrädan, den blir inte så mycket använd. Jag behövde den dock någon gång i somras. Jag letade men hittade den inte. Jag funderade resterande dela av sommaren var den kunde vara, den är ju ganska stor och svår att tappa bort tycker jag. Men har man nog rörigt så ... plötsligt fick jag syn på den. VA?! Mot väggen i vardagsrummet stod den. Varför hade jag inte sett den tidigare? Jo, därför att den är en oväsentlighet, helt enkelt. ;)

Fast egentligen är det inte riktigt sant. Jag önskar verkligen att vårt hem och våra kläder var i ordning. Det skulle förenkla livet avsevärt. Men jag lyckas inte. Och den tid jag lägger ner på att, i frustration, simma runt för att hålla mig flytande i mina högar, stryker någon annan, lätt, sina kläder och hänger upp på galgar i fina rader. Jag borde ju ta och kliva upp, och istället för att ligga där och kämpa för att flyta så borde sätta igång med att stryka. Jag kliver upp .... men jag gör någonting annat istället, något som får mig att njuta ett ögonblick. Som att baka bullar! eller virka en liten kissekatt eller kratta i en rabatt medan jag lyssnar på fåglarna :) ... och sedan måste jag hoppa i och simma vidare ett tag.

Alltså, så fort jag kom upp till ytan, i går, så kastade jag mig, rosig om kinderna, in i ett härligt bullbak :) och när det var klart så låg jag andlös på golvet. Jag kravlade mig ut för att andas igen, jag ålade mig in under en buske i hopp om att ingen skulle se mig :(. Och DÅ! råkade jag titta upp och ... "Men oj!, titta där, en klase med röda bär, vinbär!" Så jag steg upp och pep in för att hämta en skål som jag kunde plocka dem i. Och snart puttrade majan glatt på spisen :). Under tiden hade barnen halv slagit hjäl varandra och dessutom hunnit riva större delen av huset (vilket är ganska stort;)) och jag kom på att "snaaaark, vad gör jag nu, jag har ju inga flaskor till min saft?????" :( ... då gick vi till grannen och fikade bullar med dom :).

Ena stunden undrar jag över hur jag ska överleva ända tills jag ska dö ;) och i nästa stund hoppar jag och dansar i köket ... "jag rimmar på från underground-nivå, siktar mot toppen så högt jag kan nå ... jag är .. jag är .. jag är " ... ja, efter det så är jag inge mera ;)

5 kommentarer:

  1. ja du Anna....om du bara visste vad jag känner igen mig i dig.....kram B

    SvaraRadera
  2. Finns ju inget som retar andra så som kreativitet gör. Jag tänker ofta avundsjukt då jag läser din blogg, åå jag vill också va som Anna. Men sen inser jag att om jag skulle vara som du skulle jag försvinna. Och jag är faktiskt ganska bra! I mitt hem ligger kläderna ihopvikta på sin plats i garderoben, sängarna är bäddade varje dag och fönstren får sig ofta en putsning. Och det får jag nöja mig med. Hoppas alla kan nöja sig med sina kvaliteer och se andras kreativitet som inspiration. Inte ett facit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, du är inte ganska bra. Du är världsklass! Gissa om jag skulle vilja vara som du? Orka allt som du orkar. Men det är som du säger, jag får se det hos dig och inspireras av det.
      Tänk vad skönt att man är och får vara olika.
      Tack för att du skrev detta. Det befriade mig en smula inför helgen och ditt besök här hos mig. Nu känner jag genast att alla de där högarna som jag hade ångest över och som jag tänkte att jag bara måste få bort när du ska komma ;), de ska jag låta ligga kvar. Till din ära :) ... för att du aaaldrig mer skall behöva tro att du vill bli som jag.
      Kram och välkommen!!!!
      men ps. titta helst inte på fönstren ... ;)

      Radera
  3. Jag skrattar och ler med hela kroppen! Jag kommer inte ens se dina högar. Hos dig kommer jag bara se hönshus, virkade gubbar, underbara tavlor och hemsydda kläder, för det är det jag är avis på hos dig. Inte dina högar. Och som sagt, det är det man blir avis på man ser.. Det andra stöter skallen bort på nåt vis.

    SvaraRadera